Snart börjar fotbolls-EM. Då blir det på allvar för Erik Hamrén och fotbollslandslaget. Hittills har det mest varit tränings- och testmatcher.
På samma sätt är det för den socialdemokratiske "förbundskaptenen" Stefan Löfven och hans lagbygge.
Vissa partier har alltid varit bättre på träning än på match. Tidigare låg ofta moderaterna högt i opinionen mellan valdagarna, men säckade ihop på själva matchdagen.
För socialdemokraterna var det samma visa förra mandatperioden; höga opinionssiffror på träning, men tyvärr höll det inte ända fram till matchen i september 2010.
När Stefan Löfven tog över, steg opinionssiffrorna med raketfart. Men nu börjar olika opinionsmätningar visa att ökningen avstannat. Inte så konstigt, men det finns all anledning att inte vifta bort detta, utan ta utvecklingen på allvar, trots att det fortfarande bara är träning.
En viktig insikt som den nya s-ledningen redan visat, är att inte i onödan kritisera regeringen och framför allt inte då finansminister Anders Borg. Kritik ska framföras när det är befogat, men också beröm när det finns skäl till detta.
Ordning och reda i statens finanser har alltid varit en socialdemokratisk hjärtefråga. Oreda i våra offentliga finanser har alltid inneburit uppoffringar för löntagarna. Därför kan det aldrig vara en anpassning till borgerliga värderingar att hävda att en förutsättning för fortsatt generell välfärd är ordning och reda i statens kassabok.
Jag har skrivit detta tidigare - en förutsättning för att Stefan Löfven ska lyckas med det övergripande uppdraget att vinna valet 2014 - är viljan till förändring och omprövning.
Därför är det helt rätt när han nu hävdar att man inte ska återställa alla de skattesänkningar och reformer som genomförts av alliansregeringen. Men vissa av de redan införda förändringarna kommer säkert ändå att försvinna med en s-regering, ty så är nu en gång den politiska logiken.
Stefan Löfven har fått kritik för att han bytt åsikt i kärnkraftsfrågan. Men de som kritiserar partiledaren bör kanske påminnas om att han i sin tidigare roll företrädde IF Metall.
Nu leder han ett stort politiskt parti, som styrs av gemensamt fattade beslut på partikongress och i partistyrelse och rättar sig således efter det, vilket är en del av folkrörelsens kärna.
En partiledare som toppstyr sitt parti med en inre krets medarbetare vinner inte ett bestående förtroende hos vare sig medlemmarna eller hos väljarna.
Men detta får inte hindra Stefan Löfven och partiledningen att argumentera för en förändrad politik i frågor, där de anser att det behövs.
En valseger 2014 kan bli verklighet om partiledningen får den frihet och det mandat de behöver för en förändrad politik. Partikongressen fattar, om knappt ett år, det avgörande beslutet om det ska bli en förändrad politik eller inte.
Löfven måste då lyssna till kongressen, och kongressen bör lyssna på Löfven.