Sven-Erik Österberg får lämna uppdraget som gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen. Maryam Yazdanfar tappar sin gruppledarroll i Civilutskottet. Det är inget fel på Österberg eller Yazdanfar (Österberg sitter kvar i partitoppen och Yazdanfar väntas återkomma på andra poster). I politiken finns ingen Lag om anställningstrygghet. En ny partiledare kan stuva om i chefstaben lite som han eller hon vill.
Vill Håkan Juholt byta gruppledare i riksdagsgruppen och i Civilutskottet så blir det så. Huruvida det ligger andra motiv bakom petningen av Österberg och Yazdanfar kan vi bara spekulera om.
I ett inlägg på sin blogg ljunggren.com i går filosoferade statsvetaren Stig-Björn Ljunggren (S) om vad maktutövning handlar om. Ljunggrens vana att uttrycka sig en smula hårdkokt och småbrutalt förtar inte den stadiga plattform av årtusendens erfarenheter av härskarteknik som Ljunggren står på. Socialdemokratisk maktutövning är faktiskt inte "snällare" än de flesta andra organisationers maktutövning. Ljunggren skriver bland annat att det som nu sker inom det S-märkta ledarskiktet handlar om att "ge betalt till alla som varit med och röjt väg för den egna maktpositionen. Pay Back Time. (--) Det handlar också om att ge alla olika fraktioner och grupper sin andel av det politiska bytet. (--) Sen handlar det också om att disciplinera organisationen. (--) Några hängs ut till kråkorna, andra tas till nåder och får position. Så kan övriga välja vilken grupp de vill tillhöra, att bli utkatapulterad i kylan, eller få fortsatt plats i värmestugan.
Det är machiavellisk ABC, inget att gnälla över".
Så långt Stig-Björn Ljunggren.
På kvällstidningsspråk kallas de Juholtska övningarna för "utrensningar". Det är ett helt felaktigt sätt att beskriva vad som pågår. I vart fall om vi vill ge "utrensningar" någon form av politisk inriktningsinnebörd.
Vänsterdebattören Göran Greider sammanfattade elegant sina känslor i Svenska Dagbladet i går. De tre och en halv dagar som passerade mellan Håkan Juholts svavelosande installationstal förra lördagen och utnämningen av Tommy Waidelich till ekonomisk politisk talesperson var enligt Greider "Historien kortaste vänsterrörelse".
Det finns höger- och vänstersossar. Det ska inte förnekas. Men partiledaren Håkan Juholt är inte en av dem.
Han förnyar chefbeståndet. Det är vad han gör. Rätt eller fel; det får framtiden utvisa.