I går samlades ett antal ledare från LO facken på ett politiskt seminarium. Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven medverkade och deltog i diskussionerna. Enligt ett referat från tidningen Riksdag & Departement (rod.se) så önskade sig flera fackliga ledare en aktivare oppositionspolitik från socialdemokraternas sida. Man ville se förslag om förbättringar i a-kassan och sjukförsäkringen, en utbyggd äldrevård och satsningar på järnvägen. Annelie Nordström är ordförande för fackförbundet Kommunal. Hon hävdade att det "allra, allra, allra viktigaste" just nu är en riktigt offensiv oppositionspolitik. "Vi kan inte vänta två år på att få alla de här förbättringarna", sa Nordström enligt rod.se.
Stefan Löfven fick många frågor om när han ska börja presentera skarpa förslag.
Löfven gjorde vad han kunde för att hålla kraven från sig. Han varnade för att flytta över "ansvaret på oppositionen". Det är regeringen som styr landet. Ställ frågorna till regeringen istället, tyckte Löfven. "Vi har precis bytt partiledare och ekonomisk politisk talesperson. Att tro att jag några månader senare ska komma med en helt ny politik är faktiskt lite befängt. Vi behöver diskutera igenom vår politik", sa Stefan Löfven.
Så är det förstås.
Att både V och MP presenterade flera konkreta förslag i sina vårbudgetmotioner nyligen är en sak för sig. Konkretion i opposition är väldigt lätt om utgångspunkten är att ingen tar förslagen på riktigt allvar. S kan inte kosta på sig att leka sådana lekar. Det är tydligt att S nya ledning inser faran med att gå alltför hårt in i rollen som oppositionsparti. Den som ensidigt uppträder som opposition riskerar att bli medborgerligt betraktad som just opposition. Stefan Löfven vill i stället bli betraktad som en alternativ regeringsbildare. Vilket ställer krav på att den egna politiken ska vara ordentligt genomtänkt och avvägd; ha ett bäst-före-datum som sträcker sig en bra bit bortom 2014. Då duger det inte att kasta fram "skarpa förslag" ur trollerihatten.
För den som följer politiken är det uppenbart att socialdemokraterna nu genomför en positionsförflyttning. Inte i så mening att alla gamla förslag om t ex a-kassan och pensionärsbeskattningen därmed skrotas för all framtid. Utan i så mening att andra delar av politiken lyfts fram och får ta större plats. Det som Löfven lyfter fram är i allt väsentligt klassiska värderingar och uppfattningar från rekordåren före 1970-talet. Arbete, utbildning och samhällsutveckling i samverkan med fack och näringsliv står i centrum. Måttfullhet och folklighet präglar partiledningen. Öppenheten mot världsekonomin är ett fundament.
Jag hoppas innerligt att partiet och dess satelliter inte sätter krokben för positionsförflyttningen. Ska socialdemokraterna ha en rimlig chans att komma igen så behövs förändringar och justeringar av den politik som inneburit två raka förlustval till en och samma Moderata statsminister.