"Det hÀr Àr den vÀrsta kris vi varit med om", sa IF Metalls ordförande Stefan Löfven nÀr han i gÄr presenterade det "krisavtal" som IF Metall tecknat med ett antal stora arbetsgivarorganisationer.
Det centrala avtalet öppnar för lokala överenskommelser om permitteringslöner. PÄ de företag dÀr det Àr möjligt och lÀmpligt kan medarbetare bli "lediga" frÄn jobbet utan att för den sakens skull varslas om uppsÀgning. Företagets insats Àr att fortsÀtta betala löner till de anstÀllda. Medlemmarnas insats Àr att avstÄ frÄn upp till tjugo procent av sin faktiska lön. Det ekonomiska utfallet för den enskilde ska överstiga vad han/hon i stÀllet skulle ha fÄtt i a-kasseersÀttning.
Det Àr ett unikt avtal pÄ dagens arbetsmarknad. Permitteringslöner var ganska vanliga företeelser förr i tiden. Men modellen övergavs eftersom den ansÄgs försvÄra en sund omstÀllning i arbetslivet. Risken med permitteringslöner Àr att de binder folk och pengar till företag och branscher som ohjÀlpligt Àr pÄ dekis.
Lejonparten av dagens svenska industri Àr emellertid frisk och konkurrenskraftig. Det Àr den globala finanskrisen som orsakat tvÀrstopp pÄ marknaderna. NÀr det vÀnder upp igen talar det mesta för att svensk metallindustri kan hÀvda sig mycket bra i konkurrensen.
n n DÀrför Àr "krisavtalet" sunt och riktigt. IF Metall befÀster sin stÀllning som ledande fackförbund.
Och industriföretagen visar stort ansvar för sÄvÀl sina medarbetare som samhÀllsutvecklingen i stort. Nu Àr det upp till regeringen att visa motsvarande vilja till ansvar och satsningar pÄ vuxenutbildning och företagsförlagd vidareutbildning.