Hypotetisk fråga - sa Gustavsson
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Landstingsstyrelsens ordförande Marie Morell (m) presenterade därför i går vad som ser ut som detaljerade varsel om nedskärningar inom Närsjukvården, ortopedi, medicin och inom laboratorieverksamheterna. Jag skriver "ser ut som" eftersom det aldrig är så lätt att veta vad landstingets sifferuppgifter står för i verkligheten. För drygt ett år sedan, i januari 2007, uttalade sig Morells kollega, landstingsrådet och moderaten Christian Gustavsson i Folkbladet."Landstinget har god ekonomi", sa Gustavsson då och presenterade en detaljerad lista på sjukvårdssatsningar som totalt omfattade 203, 2 miljoner. Vår nyhetschef Malin Perk frågade Christian Gustavsson vad som händer om landstinget tvingas spara? "Det är en hypotetisk fråga", svarade landstingsrådet. (Folkbladet 07-01-18) Min poäng här är inte att gnälla på moderater. Det jag vill lyfta upp till diskussion är de underliggande strukturer i landstingets ekonomi som på bara ett år förvandlar en "hypotetisk" fråga till konkreta varsel av ett antal personer som motsvarar nästan fyra procent av hälso- och sjukvårdens medarbetare i Östergötland. Det känns inte helt friskt med sådana väldiga ekonomiska kast. För ett par år sedan träffade jag en person som en gång i tiden arbetade som sjukhusdirektör i Norrköping. Ena året uppvaktade landstingsledningen honom med blommor och choklad eftersom sjukhuset visade ett ekonomiskt överskott. Nästa år var det nära att han fick sparken eftersom sjukhuset gick med förlust. Det värsta var, sa han till mig, "att jag inte vet varför det gick bra ena året och dåligt det andra året." Sjukvård är ju vad som brukar kallas för en efterfrågestyrd tjänst.Människors behov av sjukvård ska styra produktionen. Till landstingets försvar skulle man därför kunna anföra att det kanske inte är så konstigt om ekonomin går upp och ner i en behovsstyrd ekonomi. Någon sanning ligger det väl i ett sådant försvar. Men i allt väsentligt är dock behovet av sjukvård tämligen kontant från år 1 och till år 2. Nya mediciner, behandlingsmetoder och forskningsrön påverkar och förändrar givetvis vårdutbudet. Men dessa förändringar är som regel långdragna processer som är fullt möjliga att fånga upp i ett kvalificerat budgetarbete. Och jag känner mig tämligen säker på att landstingets sjukvårdsekonomer lägger fram gedigna budgetförslag på de politiska beslutsfattarnas bord. Men när budgeten väl är antagen och beslutad så tycks den på något sätt bara läggas till handlingarna. Det blir som det blir med bokslutet. De ungefär 11 400 medarbetarna i hälso- och sjukvården i Östergötland är förmodligen ett luttrat släkte. Efter bara några års landstingstjänst har de hunnit uppleva storsatsningar, hypoteser, varsel, sparbeting, indragna semestrar, inköpstopp, vikariestopp, prioriteringslistor och politiska beslut i en sådan omfattning som de flesta andra av oss inte hinner vara med om under ett helt liv. Under årens gång passerar säkert många av dem en punkt där de slutar bry sig. En eller annan kanske rentav blir cynisk. De sliter på i sitt dagliga värv; försöker prestera bästa möjliga vård- och omsorg för sin avdelnings patienter. Men engagemanget för landstingets helhet och ekonomi ligger säkert och skvalpar någonstans under nollpunkten hos många av medarbetarna. Den springande punkten bakom landstingets alla hypotetiska och konkreta problem är - som jag ser det - landstingsledningens ytterst begränsade auktoritet och legitimitet.Därför blir det som det blir istället för som det ska.