Jan Björklund leder Folkpartiet och är utbildningsminister i regeringen Reinfeldt. I helgen samlades landets folkpartister i Västerås för ett liberalt riksmöte. Enligt flera uppgifter finns det ett stigande missnöje bland folkpartister med FP:s alltmer uttalade enfrågekaraktär. Alla som har det minsta intresse för inrikespolitik vet att Folkpartiets stora fråga är skolan. Ute i Folkpartiets avdelningar och distrikt finns en växande oro för att partiets ensidighet ska skada partiets resultat i valet 2014. FP är förvisso något större än de andra små regeringspartierna. Skolfixeringen tycks dock inte längre skapa några opinionsmässiga framgångar. Att Folkpartiet vill förändra skolan väcker i dag ungefär lika stor uppmärksamhet som när prästen i kyrkan säger Amen efter Fader vår. Därför önskar sig allt fler lokala folkpartister att Jan Björklund ska bredda sin politiska framtoning.
Partiledare Björklund gick sina partivänner till mötes när han talade på riksmötet i Västerås. Folkpartiet startar nu en kampanj för sänkta ungdomslöner. I Sveriges 100 största kommuner ska folkpartister lägga förslag om att lönerna för 18-23 åringar ska sänkas till 75 procent av dagens lägsta lön. Enligt FP är höga ungdomslöner en viktig orsak till Sveriges höga ungdomsarbetslöshet. De kommunala arbetsgivarna ska gå före; så ska det gå till enligt Folkpartiet.
Ungdomsarbetslöshet är ett stort problem. Inget snack om den saken. Visst har löner betydelse; det vore fånigt att hävda något annat. Kan en arbetsgivare med små marginaler få in samma kompetens för 23 000 i månaden som för 28 000 i månaden så är det senare alternativet självklart attraktivt. Folkpartiets fokusering på löner kan likaväl leda tanken fel. Anställda medarbetare är nämligen inte först och främst kostnader. Anställda medarbetare är kompetenser som skapar mervärden, resultat, kvalitet, affärer och marknadsfördelar. Att skapa en särskild lönetariff för ett visst åldersspann är därför feltänkt. Det finns väldigt många välutbildade 22-åringar som dessutom har sommar- och extrajobbat under sina studier. Att dessa 22-åringar ska få 25 procents lägre lön än en sämre utbildad och arbetslivsoerfaren 24-åring är inte rimligt. Utan faktiskt kontraproduktivt inte minst visavi Folkpartiets egen skolpolitik där kunskap och kompetens är politikens fixstjärnor. Outbildad och oerfaren arbetskraft har det svårast på arbetsmarknaden; det kan vi slå fast med vetenskaplig säkerhet. Det är rättvist och rimligt att utbildning, kompetens och erfarenhet är det som styr lönesättningen. Däremot är det orättvist och orimligt att enbart en medarbetares ålder ska kunna höja eller sänka lönen med 25 procent.
Folkpartiet skadas möjligen av sin ensidiga skolfixering. Risken för FP är att man gör ont värre med sitt utspel om låga ungdomslöner. Skolpolitiken hänger ändå ihop; det är möjligt att följa Björklunds tankekedjor bakom politiken. När skolpolitiken adderas med ungdomslönepolitiken går sammanhanget förlorat. Sådant brukar straffa sig.