Regeringsförhandlingarna mellan Socialdemokrater och Moderater i Söderköping fortsätter. Häromkvällen fick Mattias Ravander (S) grönt ljus av sina partivänner att arbeta vidare mot en eventuell koalitionsregering i kommunen.
Ravander har fått kritik för sitt Moderata intresse. På Folkbladets insändarsida har bland annat Vänsterpartister i Söderköping anklagat honom för att föra Socialdemokratin högerut.
Jag förstår hur Vänstern tänker. Kommunregeringar mellan S och M är i och för sig inte särskilt ovanliga i Östergötland.
I Söderköping bedrev dock de rödgröna partierna en valrörelse med sikte på att gemensamt vinna makten.
Några veckor efter valet förhandlar i stället S med ärkefienden M. I den meningen är det otvetydigt att Ravander går högerut i sina samarbetstrevanden. Ur ett annat perspektiv kan man ställa sig frågan vad som egentligen är mest höger? Blir det mindre högerpolitik i Söderköping om Socialdemokraterna snällt sitter kvar på oppositionsbänkarna och låter de borgerliga partierna regera vidare i all evighet? Ökar inte chanserna för mer vänsterpolitik om S tar plats i kommunstyret?
Skillnaderna i Söderköpings kommunpolitik ska inte överdrivas. Striden handlar mycket om personer och traditioner. Magnus Berge (C) är en utmärkt ordförande för Kommunstyrelsen.
Men eftersom Centern och de övriga små borgerliga partierna tydligen vägrar att dela makten med vare sig Ravander eller Torbjörn Lord (M) så är risken stor att Magnus Berge får lämna ifrån sig ordförandeklubban. Att S och M tillsammans försöker fylla luckan är såväl logiskt som ansvarsfullt. W.A