På 1970-talet publicerade Pockettidningen R en "avslöjande" boktidning om Kungens fester och flickor. Drivkraften då var vänsterviljan att kritisera ett odemokratiskt statsskick är makten och apanaget rent bokstavligt går i arv. Det blev ett väldigt rabalder innan saken rann ut i sanden.
I går publicerades en ny bok om Kungens fester och flickor. Drivkraften nu är att tjäna pengar på skvaller om kända personer. Boken har lanserats skickligt. Alla stora medier har gjort vad de kan för att bidra till uppmärksamheten. På en välbesökt presskonferens i älgskogen i går kommenterade Kungen boken. "Vi har lagt det där bakom oss. Vi vänder blad och ser framåt", sa Kungen.
Aftonbladets chefredaktör Jan Helin gjorde i går ett försök att förklara varför hans tidning har ägnat Kungaboken så många spaltmetrar. Helins försvarstal var av naturliga skäl lite krystat. Jag moraliserar inte. När TT, P1 och till och med Ekoredaktionen slår på trumman om boken så dunkar självklart kvällspressen ännu hårdare på slagverken. Jan Helin antyder i sitt försvarstal att en Kungs privatliv i en arvsmonarki kan ha konstitutionella komplikationer.
?? Helin har en poäng. Man kan inte blunda för de trassligheter som skulle uppstå om det en vacker dag dök upp en 35-åring och sa Hej, jag är Kungens barn!