Sverige är på väg att vakna upp ur sin forna passivitet, sa Reinfeldt. Ett tag var han farligt nära resonemangen i sin ofta citerade ungdomsbok om det sovande folkets välfärdsslummer. Inte särskilt nymoderat alls.
Jag kan ge honom rätt i att en del av de reformer som regeringen gjort har bidragit till att strama upp sjukförsäkringen på ett sunt sätt. Sveriges sjuktal har i perioder varit orimliga relativt vårt välstånd. Samtidigt framstår regeringens utförsäkring av människors som orimligt hård. Endast en bråkdel av dem som kastades ut från försäkringen har haft en sådan arbetsförmåga att de kunnat upprätthålla någon form av arbete.
Reinfeldt talar gärna om den berömda sjuksköterskan som fått en tusenlapp mer i fickan. Han talar mer ogärna om de hundratusentals sjuka och arbetslösa som fått en tusenlapp mindre i plånboken. Jag förstår honom ur ett regeringstaktiskt perspektiv. Men frågan är om väljarna förstår honom ur ett medborgerligt perspektiv? Och om de förstår honom; gillar de vad de förstår? Jag är skeptisk.