Ligger säkert något i det. Den senaste valrörelsen var i allt väsentligt en soppa.
Ändå vill jag varna för någon övertro på Stora berättelser i politiken. Bäst-före-datum har passerats för länge sedan. Utvecklingen i många länder antyder att medborgarna främst efterfrågar politiska ledare som är regeringsdugliga och som sköter det allmännas handel och vandel på ett sådant sätt att folk får möjligheten att väva sina egna livsberättelser här och nu.
Sverker Sörlin är idéhistoriker och professor vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. I norska Morgenbladet har Sörlin publicerat en intressant analys av Fredrik Reinfeldts ledarskap.
Sörlin är djupt kritisk till Reinfeldts historielöshet och värderingslöshet: "Reinfeldt gjennomfører ikke noe systemskifte, ettersom han ikke erkjenner at det finnes et system. I hans politiske språk finnes det heller ikke klasser, geografi, byer, landsbygd, fabrikker, kontorer. Bare «mennesker», som har problemer som han konstaterer, og som skal løses."
Reinfeldt har gjort "framtidslösheten" till sitt program, skriver Sörlin.
Det är säkert ingen slump. De Nya Moderaterna har lagt örat till marken och funnit att "här och nu" är tidens lösen i modern politik. Självklart är Moderaterna intresserade av att myrsteg för myrsteg putta dagens här och nu mot ett kommande då och sedan som är mer präglat av privata drivkrafter än vad det socialdemokratiskt formade samhället bjuder på.
Detta är emellertid en bisak i sammanhanget. Utan ordning på finanserna här och nu så får då och sedan anstå. Visst är det osexigt och småtrist. Jag förstår otåligheten hos borgerliga ideologer som t ex PJ Anders Linder på Svenska Dagbladet.
Jag tror emellertid att det vore ett stort misstag av S att försöka kontra med ett försök till ny grandios berättelse där människorna liksom förvandlas till objekt i den stora sakens historiska gång.
Socialdemokraterna behöver i stället en egen och stark liten berättelse om här och nu. En story där alternativa lösningar på människors problem förs fram. Mona Sahlin var inne på ämnet i sitt tal till Förtroenderådet i lördags.
Osäkerheten på arbetsmarknaden ökar. Arbetslöshetsförsäkringen ger inte längre något anständigt inkomstskydd för många löntagare. Det skapar en ekonomisk otrygghet.
Den borgerliga politiken siktar på ett större privat sparande; människorna ska själva gardera sina livsrisker. Sahlin föreslog i stället att a-kassan ska ge ett verkligt inkomstskydd till de allra flesta löntagare. Det är en dyr reform med inbyggda risker för överutnyttjande.
Sahlin vill därför ha en modell med begränsade utbetalningsperioder. Det är ett utmärkt förslag som har möjligheten att putta samhällsutvecklingen en liten bit åt det solidariskt riskspridande hållet. Utan att för den sakens skull förvandla de arbetande och premiebetalande löntagarna till objekt i en försörjningsinrättning för arbetsblyga personer.