Den förre partiledaren Alf Svensson utsågs till hedersordförande i partiet när Kristdemokraterna höll riksting i Karlstad i helgen. Alf Svensson har gjort ett formidabelt hästjobb för KD. En stor del av sin partiledartid kämpade han på i skuggan.
Vare sig väljarna eller medierna tog särskilt stor notis om det lilla kristna partiet med rötterna i pingströrelsen. En sådan insats bör hedras.
Att göra Alf Svensson till hedersordförande har också den förtjänsten att det påminner landets alla äldre väljare om att den populäre kändisen faktiskt hänger ihop med KD. Sist men inte minst kan korandet av Svensson betraktas som en försiktighetsåtgärd.
Man vet aldrig vart det kan bära iväg med äldre herrar med minnen av makt och inflytande. Alla kan inte hantera den gradvisa insikten om att man var bättre förr. För somliga ligger det nära till att börja tala om att politiken och partiet var bättre förr. Sådant kan ge negativ publicitet under ett valår. Alf Svensson lämnar sitt sannolikt sista offentliga uppdrag i samband med EU-valet nästa år. Fri som en fågel kan han få för sig att lägga ut texten i intervjuer och artiklar. Uppdraget som hedersordförande binder honom på ett förebyggande sätt till moderskeppet.
Rikstinget var bra också för den nuvarande partiledaren Göran Hägglund. Efter några trevande och halvtaffliga försök att hitta väljare ute bland ”verklighetens folk” och efter att ha slagit ner ett myteriförsök från gruppledaren Odell, tycks Hägglund nu ha landat i en mer hemtam position som en värderingsstyrd och upplyst konservativ politiker.
Rolig är han också. Men det visste vi sen förut. I Karlstad delade han bland annat med sig av ambitionen att värna välfärden från vänstern snarare än från vinsten. Kul.
Stämmor, kongresser och riksting har interna och externa syften. Internt ska de mest aktiva i partiet bjudas på några bra dagar av gemenskap, debatt och socialt umgänge. Utåt – särskilt som nu under hösten före ett riksdagsval – är det extra viktigt att få ut ”partiets frågor” till möjliga väljare.
Också i det avseendet hade KD en bra helg i Värmlands metropol. Partihögern körde över partiledningen om vårdnadsbidraget. Inget bra beslut i sig. Men det håller den falangen lugn över valet.
Göran Hägglund skapade uppmärksamhet med sina tankar på att skrota landstingen för att få en mer likvärdig och kvalitetsfull sjukvård i hela landet. Ombuden, pådrivna av det lilla ungdomsförbundet skapade uppmärksamhet med kravet på att Sverige ska gå med i Nato. Rikstingets beslut blev att verka för att en utredning om för- och nackdelar med ett Natomedlemskap genomförs.
Medlemskap i Nato och huvudmannaskapsförändringar i sjukvårdsbyråkratin är tämligen iskalla frågor hos de breda väljargrupperna. För ett KD som är i stort behov av borgerliga – moderata – stödröster framstår dock saken i ett annorlunda sken.
Ja till Nato och nej till landstingen är nämligen två smala men gammelmoderata paradfrågor där nya M är minst sagt passiva. Moderata väljare som saknar sitt gamla partis åsiktspalett kan nu med lätt hjärta i stället rösta på KD.