Kristdemokraterna samlade i helgen ihop sina kärntrupper för att hålla Kommundagar i Helsingborg. Partiledarveteranen Göran Hägglund har haft ett relativt lugnt år sedan han utmanades av den tidigare gruppledaren Mats Odell om ledarskapet i partiet. "Lugnt" är väl också det minsta man kan säga om väljarnas intresse för KD. I de senaste opinionsmätningarna har partiet hamnat närmare 3 än 4 procent.
Under de gångna åren har Göran Hägglund ivrigt försökt hitta profilfrågor som ska locka nya väljare till partiet utan att för den sakens skull skrämma de gamla väljarna ner i en för tidig grav. Uppgiften är inte lätt.
Satsningen på "Verklighetens folk" var lika kul som kortlivad och klandervärd. Huvudpoängen var att angripa "genuspedagogers och kulturknuttars" lust att pekpinnestyra vanliga människors liv. Milt sagt så passade anslaget tämligen illa ihop med Hägglunds eget parti. Kristdemokraterna är ett pekpinneparti i sina rötter.
Partiet startade som ett upprop för att barnen i skolan skulle fortsätta att läsa kristendomskunskap. KD har mycket bestämda politiska uppfattningar i de flesta familjemoraliska frågor. Partiets pekpinnar visar vägen bakåt; mot hur det var förr.
Inget fel i det nödvändigtvis. Problemet var att denna grundhållning i KD visade sig vara omöjlig att gifta ihop med en attityd där staten och politiken skulle hålla sig borta från vanliga och verkliga människors liv. Därför förpassades snart "Verklighetens folk" till det runda arkiv där missriktade politiska kampanjer hamnar.
På Kommundagarna i Helsingborg i helgen provade Göran Hägglund i stället den brittiske premiärministern David Camerons kastade handske om EU. Han slog an en kritisk ton till EU och han närmast avfärdade ett svenskt deltagande i valutaunionen. Hägglund markerade starkt mot ett EU som "bestämmer allt".
Tanken är inte helt fel. Sedan Nils Lundgrens Junilista gick till de sälla jaktmarkerna finns det inget borgerligt parti som är uttalat EU-kritiskt. Frågan är dock om EU-vännen Göran Hägglund klarar att hålla upp motståndsfanan på ett trovärdigt sätt? Det torde också bli svårigheter om Hägglunds armkrok med Cameron blir för intim.
Premiärminister David Cameron har utlovat en folkomröstning om Storbritanniens framtida relationer med Unionen. Var Göran Hägglunds utspel om EU något mer än en dagslända så måste han vad det lider krydda sin allmänna EU-kritik med något liknande och mer handfast krav. Är Hägglund beredd att gå så långt?
Alla politiska partier med tillräckligt antal år i nacken hamnar förr eller senare i lägen där frågan om själva meningen med föreningen gör sig påmind. Där befinner sig KD just nu. Precis som för Centerpartiet så omfattas den ursprungliga föreningsmeningen av en otillräcklig numerär väljare. Något nytt måste till. Så är det. Problemet är att det är den gamla partimeningens folk som äger partiet. Nytt tankegods måste med varsam hand länkas till de gamla idéerna. Regeringspartier som KD och C kan heller inte kosta på sig förnyelseövningar som går helt på tvärs med regeringens allmänna ansvar och trovärdighet.
Hägglund har lite att bita i. Det kan man lugnt säga.