Guillous mörka hemlighet
Åren 1967-1972 stod Jan Guillou på den sovjetiska spionorganisationen KGB:s lönelista. Detta uppdrag är vad jag förstår Guillous mörka hemlighet. Han hoppades uppenbart att saken inte skulle komma fram.
Foto: Dan Hansson / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
För ett par månader sedan gav Jan Guillou ut boken om sitt liv: "Ordets makt och vanmakt - mitt skrivande liv." I dag ångrar han säkert att han inte tog tjuren vid hornen och själv skrev om sitt samröre med KGB. Då hade han haft initiativet på ett helt annat sätt än vad han har i dag. Jan Guillou var ingen sovjetisk medlöpare. Vid den här tiden var samarbete med KGB tvärtom det värsta en maoist och medlem i SKP kunde göra. I vänstersekterna rådde "världskrig" mellan dem som företrädde Sovjetkommunismen respektive Maos Kinakommunism. Det finns säkerligen ganska enkla förklaringar till att Guillou skrev dokument och analyser åt KGB. En rimlig bedömning är att det handlade om pengar kort och gott. Inte pengar för ett liv i sus och dus. Utan pengar för att bokstavligt klara brödfödan för sig och sin lilla familj. Guillou hade inga märkvärdiga inkomster vid den här tiden. Han kommer visserligen från bättre förhållanden; men Guillou hade brutit banden med sin familj. KGB erbjöd lätt förtjänade pengar. Jan Guillou tog chansen. Det ena gav det andra och åren gick. Jag moraliserar inte över Guillous spionaffär. Men det är ingen tvekan om att avslöjandet om de fem åren hos KGB kommer att skada Jan Guillou. Under sin långa skribentkarriär har han ofta och gärna moraliserat och ironiserat över andra människors tillkortakommanden, pengahunger och småfega halvlögner. Svinhugg går igen. Nu får Jan Guillou ägna sig åt att försöka släcka bränder. Hade han i stället gjort som t ex Ingmar Bergman hade saken varit i ett annat läge. I boken Laterna Magica valde Ingmar Bergman att för egen hand berätta om entusiasmen för Hitler och nazismen som präglade hans uppväxtmiljö. Den som väljer att själv berätta om sina mörka hemligheter har ett försteg. Ett annat nationalhelgon - IKEA:s grundare Ingvar Kamprad - valde en annan strategi. Han förteg sina kontakter med den nazistiska Nysvenska rörelsen. 1994 avslöjade Expressen hans mörka hemlighet. Kamprad har alltsedan dess fått leva med detta avslöjande. Ständigt steget efter har han gång på gång fått svara på frågor. En av de givna frågorna är typ "varför berättade du inte själv om detta?" Liknande frågor kommer att förfölja Jan Guillou under resten av hans levnad.