Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Gråsosse är något fint

Jag är född på landet, uppväxt i ett jordbrukarhem där Gunnar Hedlund var symbolen för rikspolitiken. Det pratades en hel del politik i mitt hem när grannar kom på besök och jag vet att jag redan tidigt började att ifrågasätta den borgerliga livssynen på tillvaron.

Norrköping2009-08-31 03:00
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
En liten bit från mitt föräldrahem bodde en norrlänning som varit byggnadsarbetare i hela sitt liv. Förutom att han berättade spännande episoder från sin tid som vattenrallare på de norrländska kraftverksbyggena, så lånade han varje vecka ut LO tidningen till mig. Jag läste denna med spänning under högstadietiden och där lades grunden till min politiska uppfattning. Detta gjorde också att jag blev väldigt intresserad av samhällsfrågor. Hade i nionde årskursen en samhällslärare vid namn Sven Sollén som var det bästa exemplet på hur man skapade intresse för samhällsfrågor. Mycket av diskussion blandat med eget arbete och muntliga redovisningar inför hela klassen. Minns fortfarande tydligt att jag gjorde en redovisning av partiledarbytet från Yngve Holmberg till Gösta Bohman i slutet av sextiotalet. Tydligen var det tämligen bra för när jag träffade Sven Sollén av en händelse för några år sedan så nämnde han just denna redovisning som ett exempel på hur han redan då kunde ana en kommande politiker. Under min militärtjänst i Linköping mognade jag ideologiskt. Jag utbildades till telegrafist och sysslade med morse dagligen under ett års tid. Telegrafistplutonen bestod av många politiskt aktiva rekryter. En del långt ute på vänsterkanten som en rest från 68 generationen, men också fackligt aktiva som startat sitt yrkesliv i ett LO jobb samt några överklass snobbar från Östermalm i Stockholm med tydliga blåa intressen. På kvällarna blev det ofta politiska diskussioner och jag stärktes i min politiska uppfattning. Absolut inte kommunist och definitivt inte höger utan snarare gråsosse redan då. När jag sedan började att jobba och blev fackligt aktiv rådde det ju inte längre någon tvekan om den politiska färdriktningen. Sedan som ombudsman inom Svenska Skogsarbetarförbundet med massor av förhandlingar så såg jag tydligt hur det behövdes regler i samhället för att uppnå en någorlunda rättvis fördelning av samhällets resurser. I dagsläget skulle jag vilja beskriva att min hemvist som Socialdemokrat vilar ytterst på tron på den enskilda människan och vad hon kan åstadkomma tillsammans med andra. Att samhällets resurser ska fördelas rättvist och på att alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter. För att uppnå detta måste det finnas ett starkt samhälle och en tydlig demokrati som orkar stå emot alla särintressen som inte tar hänsyn till helheten och som inte lyssnar till den som inte av olika skäl kan göra sin röst hörd.
Läs mer om