I dag medger skollagen att gymnasieelever i vissa fall kan avstängas från undervisningen. Björklund vill att även grundskoleelever ska kunna stängas av.
Oppositionen är samlat och starkt kritisk. Rossana Dinamarca (V) uttalade sig i SvD. Hon ansåg att regeringen låter enskilda elever ta ansvaret för brister i skolan. Dinamarca anser att man i stället borde satsa på fler lärare, elevhälsan och en upprustning av skollokalerna. MP och S tycks dela Dinamarcas uppfattningar.
I grunden säger mig mina erfarenheter och värderingar att oppositionen har en poäng i den här frågan. Det finns ett stort värde i att försöka lösa problem i kollektivet utan att kasta ut personer som stör och avviker. Regelverk för utestängning får lätt ett eget liv. Har ribban väl börjat sänkas så kan det gå fort.
Ett, tu tre så kan en pubertetsupptagen och rastlös trettonåring som muttrar "kärringjävel" åt sin lärare ha kvalificerat sig för avstängning.
I praktiken finns det emellertid ingen anledning att uppröras över Björklunds förslag. I extrema fall bör självklart även en grundskoleelev kunna stängas av från undervisningen under någon vecka eller två. Elevens sociala situation utanför skolan kan vara så svårartad att det inte är rimligt att begära att lärare och skolkamrater ska ta smällarna i akuta skeden.
Jag oroar mig mest över att skoltalespersonen Marie Granlund (S) reagerar som hon gör.
De förnyande landvinningar som S tidigare uppnått inom skolpolitiken tycks som bortblåsta. Hand i hand med V förefaller Granlund vara på rask marsch tillbaks till de hopplöst ofolkliga skolpolitiska positioner där S befann sig före Mona Sahlin.