Om det hade varit val till riksdagen i går kväll så hade statsminister Fredrik Reinfeldt sannolikt fått börja fundera på formuleringarna i sitt avskedstal. Så hade det i vart fall varit om vi utgår från Sifo-mätningen i Svenska Dagbladet i går.
S är avgjort största parti med snudd på 39 procent. M når inte ens upp till 28 procent. Kristdemokraterna ramlar ur riksdagen.
De flesta av de övriga småpartierna backar. V och C guppar mellan 4 och 5 procent. Folkpartiet strax under 6, MP hamnar runt 8 procent och SD ligger ungefär på sitt valresultat.
Ett valresultat enligt ovan skulle ha utlöst en febril aktivitet i de politiska partierna. Socialdemokraternas Stefan Löfven vore i ett sådant läge den mest trolige regeringsbildaren. Tillsammans med vänster- och miljöpartiet finns det mandatmässiga förutsättningar för en majoritetsregering. De politiska förutsättningarna för en sådan regering är däremot mer osäkra. På den borgerliga kanten skulle det vara minst lika besvärligt. Moderaternas Fredrik Reinfeldt har i ett sådant läge som Sifo-mätningen visar inga chanser att bilda en majoritetsregering. Reinfeldt skulle behöva stöd från både miljöpartiet och sverigedemokraterna för att kunna sitta kvar. Ett sådant scenario är fullkomligt orealistiskt.
Svensk politik domineras stort av S och M. I Sifo-mätningen får de båda partierna nästan 67 procent av rösterna. I det kommande valet vete dock tusan om inte miljöpartiet och kristdemokraterna trots allt är nyckelpartierna.
Marginalerna i Sifo är nämligen mycket små. Kristdemokraterna förlorar sina riksdagsplatser med en tiondels procentenhet. Några tusen mer röster på KD och Reinfeldt har plötsligt ett läge där det "räcker" med att få in miljöpartiet i alliansvagnen för att få till en majoritet.
Givetvis är också utvecklingen i flera av de andra småpartierna av stort intresse. Är det tänkbart att det inom något eller några av de tre borgerliga partierna finns något som helst intresse av att delta i en regering som domineras av socialdemokraterna? Vill och kan Jonas Sjöstedt omforma vänsterpartiet på ett sådant sätt att en regeringssamverkan med S och MP ens är möjlig att diskutera på ett seriöst sätt?
På Svenskans ledarsida i går uppmanade den politiske chefredaktören PJ Anders Linder statsministern att se upp så att han inte blir allt för lik den tidigare statsministern Göran Persson. Linder påminde om att "ifrågasättandet av regeringen Persson" var en viktig beståndsdel i alliansens valframgång 2006. Nu tycks det som om Reinfeldt är på väg att bjuda oppositionen på en liknande "trött och idéfattig" måltavla som vad Persson gjorde då det begav sig. Det ligger mycket i PJ Anders Linders varningsord. En opposition får inte bara vind i seglen i kraft av sina egna förslag och värderingar. Väljarnas missnöje med det sittande regeringsalternativet har stor betydelse för hur valvindarna kommer att blåsa.
Det kommande politiska året är ingen ointressant transportsträcka på väg mot avgörandet 2014. Regeringens höstbudget och S partikongress är två av höjdpunkterna.