Generation Y
Foto: Javier Galeano
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Hon känns som en frände och kollega. Hennes kritiska iakttagelser av det politiska vanstyret är - på ett mer principiellt plan - allmängiltiga. Utan några jämförelser i övrigt så kommer jag att tänka på somliga landstings totala oförmåga att göra sjukvården lättillgänglig. Politikerstyrd produktion av publika välfärdstjänster är en utlöpare av samma slags feltänkande som drabbar kubanerna så hårt på de flesta av tillvarons områden. Yoani Sánches sitter fast i ett märkligt politiskt system där alla inlägg i parlamentet inleds med en hyllning till revolutionen, där det kostar ett par, tre dagslöner att köpa en liter mjölk och där hennes egen blogg är förbjuden. Massor av kubaner läser förstås hennes blogg i alla fall. Kuba är ingen stenhård diktatur; det mesta av det som är förbjudet är tillåtet på mer eller mindre öppna, svarta marknader. Yoani Sánches är inte någon politisk upprorsmakare eller samhällsomstörtare. Hon är däremot en av alla de moderna, unga och globala människor som inte nöjer sig med utopier och omtuggade, näringsfattiga paroller från en svunnen tid. Hon ställer frågan varför Kuba måste vara så efterblivet, trångsynt och politiskt detaljstyrt. Likt HC Anderssons sagopojke pekar hon på regimen och konstaterar att makten är naken; samhället fungerar mycket sämre än andra samhällen. I februari förra året var det "parlamentsval" i Kuba. Ett par veckor före valet skrev Yoani ett inlägg där hon listade sina önskemål på en kommande ledare. Några av hennes punkter på listan var dessa: (Min översättning) 4 Jag vill inte ha en militär ledare. Jag föredrar civila ledare som inte pratar om kanoner, men som känner till min oro och mina vardagsproblem.
4Jag vill inte ha ännu en "karismatisk" ledare (sådana är bara bra för snygga foton och idolisering). Jag föredrar en moderat administratör som tar ansvar för landets resurser, som inte tror att han ska leda oss utan förstår att han ska serva oss.
4Jag vill inte ha ännu en kompetent talare, hellre än duktig politiker som vet hur han ska lyssna på oss.
4 Jag förväntar mig ingen "fadersfigur" utan en President som jag kan klaga på fritt och offentligt.
Kuba kommer säkerligen inte att förändras under de kommande åren. Men steg för steg, i takt med att det gamla ledargardet dör av och under påverkan av människor som Yoani Sánches, är jag säker på att Kuba blir mer öppet, mindre politiskt/auktoritärt och mer dynamiskt.