S-LEDAREN HÅKAN JUHOLT har bestämt sig för att "rensa bordet" från en del gammal bråte som har lagrats under de gångna oppositionsåren. Han vill styra in politiken på en egen arbetslinje som mixas med nya tankar om "social demokrati".
Höstens budgetmotion är ett bra tillfälle att skrida till verket. Budgetramarna är snäva. Partiet måste prioritera hårt. Ska arbete stå på första raden och social demokrati stå på andra raden, så finns det inte plats för så mycket annat.
Vilket alla i riksdagsgruppen borde ha begripit kan man tycka. Ändå blev det - som Rapportredaktionen har rapporterat om - ramaskrikstätt i riksdagsgruppen när det stod klart att gammal politik som t ex kraftigt höjd a- kassa, avskaffandet av RUT och stora satsningar på sjukförsäkringen inte fanns med i det socialdemokratiska budgetförslaget.
Det kan rentav vara så illa att Socialdemokraterna är på väg att skadskjuta ännu en av sina partiledare. Mona Sahlin var rökt som auktoritet när hon påtvingades en koalition med Vänsterpartiet. Ska Håkan Juholt nu påtvingas en fortsatt bidragslutning i politiken och ett fortsatt motstånd mot reformer som redan håller på att bli institutioner i dagens Sverige?
Skulle det här offentliga budgetbråket ända i ett sådant resultat så är det knappt någon mening att ställa upp i nästa val.
Håkan Juholt är en mittenman i alla bemärkelser. Hans styrka är det sociala patoset, den kulturella ådran och hans ambition att styra S i en delvis ny riktning. Jag är inte överens med honom i somliga av hans idéer. Men det är inte det saken gäller nu. Partiet valde Juholt med stående ovationer för ett halvår sedan. Partiet får nu stå sitt kast och låta honom och hans partiledning få en rejäl chans att visa vad han står och går för. En partiledare som uppfattas som oansvarig och vek är det absolut sista som sossarna behöver nu.