LEDARE: Ge grabben en medalj

Boken är en antologi. Ett tjugotal skribenter medverkar med egna inspel - som Håkan A skriver i förordet - om "hur den framtida radikala och progressiva politiken kan och bör se ut". Boken har ingen åsiktsmässig tendens. Här finns en Björn Elmbrant som begråter att socialdemokraterna inte är beredda att släppa några av de "liberala dogmer" som man tog till sig under 1990-talet. Här finns miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand och Peter Eriksson som vill vara alternativet för människor som kallar sig allt från "frihetlig vänster till socialliberaler". Här finns också Göran Johansson från Göteborg som i ett samtal med Lennart Weiss, lyfter upp "den gamle sossen" Arne Berggrens ord från 1950-talet. Berggren slog fast att "av 100 politiker vet 99 hur man gör av med pengar, endast 1 hur man skaffar dem." Antologin har dock en tydlig tendens i valet av ämnen. Jag tolkar valet av diskussionsområden som en fingervisning om på vilka flanker Håkan A Bengtsson anser att oppositionen behöver förstärkning. Ekonomi och arbetsmarknad är ett givet tema. Migration, jämställdhet, värderingsfrågor och stadspolitik är andra ämnen som lyfts fram. Vänsterpartisten, dramatikern och aktivisten America Vera-Zevala skriver kul och livsbejakande om staden: "Alla vi som älskar lagom mycket avgaser, ett glas vin på en uteservering när vi vill och att blicka ut över staden från tiovåningshus, har ingenstans att engagera sig". Enligt Vera-Zevala har vänstern problem med staden: "När jag associerar vänstern med staden så ser jag framför mig stockholmare som protesterar mot skyskrapor, malmöiter som protesterar mot den nya biblioteket, göteborgare som inte vill ha den nya operan. Min bild är att vänstern är mot allt som är nytt, högt och stort". Luciano Astudillo (s) skriver om "Folkrörelser på 2000-talet". Hans inlägg är ett intressant reportage om boll- och idrottsföreningen MABI i Rosengård i Malmö. Mabi är mycket mer än fotboll. En av de stora verksamheterna var en matchnings- och mäklarverksamhet mellan jobbsökande och arbetsgivare. Mabis eget IV-program för gymnasieungdomar är också otroligt spännande. Det som är mest kul med Astudillos kapitel i "Agenda 2010+" är att det är så gott som helt befriat från nostalgisk överbyggnad. Folkrörelser kommer och går allt utifrån behov och mänsklig lust. Så var det förr och så är det nu. Folkrörelser ska heller inte romantiseras. Vilket jag möjligen tycker att Astudillo gör. Mot slutet av sin text skriver Luciano att "det finns enormt mycket pengar i fotboll, redan i division två. Runt pengar skapas en speciell kultur som motverkar hela idén om idealitet och folkrörelse. För mig blev det (pengar) en krock som var svår att hantera". Visst blir det lite orenare och mindre politiskt korrekt när pengarna kommer in i bilden. Men den som vill att folkrörelser ska vara med och förändra tillvaron för folk kan aldrig blunda för pengar. Se bara på gamla folkrörelser som HSB, Folkparkerna, Folksam, OK och Konsum. Hade de varit de från och till framgångsrika folkrörelseföretag som de är i dag om de inte velat smutsa sina ideal med pengar? Agenda 2010+ borde locka till idé- och politikdebatt här och där ute i samhället. Och som sagt. Sossarna borde ge Håkan A Bengtsson en medalj för hans enträgna tro på att debatt och meningsutbyte är en viktig del av politiken.

Information till våra läsare

Ledare: Ge grabben en medalj