Statistiska Centralbyrån (SCB) gav nyligen ut rapporten "Folkvaldas villkor i kommunfullmäktige". Ett av de mest uppmärksammade avsnitten i rapporten handlar om avhopparna; de som avsäger sig sitt uppdrag innan den fyraåriga valperioden är slut.
Under de två senaste mandatperioderna har ungefär 17 procent av fullmäktigepolitikerna hoppat av. Sedan valet 2010 och fram till augusti 2012 är det inte mindre än 1 336 folkvalda kommunpolitiker som stigit av från sina uppdrag.
En del av avhoppen beror på att den valda politikern avlidit eller flyttat från kommunen. Vilket SCB på underbar byråkratsvenska konstaterar "är två väldigt naturliga skäl till avhopp."
Även om den kommunpolitiska kåren enligt SCB "blir äldre för varje val" så är det dock helt andra anledningar än döden som orsakar de flesta förtida avgångar i politiken. En av de som intervjuas i SCB:s rapport sammanfattar tämligen väl såväl vad som ligger bakom många avhopp som vilka problem för folkstyret som detta för med sig: "Det går oftast inte att kombinera fritidspolitik med ett heltidsarbete. Det leder till att pensionärer och personer som står lite vid sidan av (karriär)arbetsmarknaden är överrepresenterade. Inte bra!"
I onsdags kväll var det fullmäktigemöte i Finspång.
Jag var där.
Inget ont om Finspång och dess politiker. Avhoppsfrekvensen är vad jag förstår inte högre där än någon annanstans. Jag tycker själv att det är småtrevligt på fullmäktiges möten. Men det är lätt att bli hemmablind. Trivseln jag känner beror nog mest på att jag lärt känna många av de trevliga människorna som är ledamöter. Mötesformerna som sådana är knappast vare sig socialt eller demokratiskt upphetsande. Vore jag 30 år yngre, nyinvald i fullmäktige och politiskt oerfaren så skulle jag nog med handen på hjärtat nödgas tillstå att jag lätt skulle kunna hitta orsaker att utebli från sammanträden.
Mötessalen i kommunhuset är mycket enkelt utformad. Ledamöterna sitter rätt trångt vid tämligen spartanska bord och stolar. Vid uppropet i onsdags visade det sig att ersättarna inte räckte till för att fylla alla luckor som frånvarande ledamöter lämnade. Mikrofonerna fungerade inte som de skulle, närradioföreningen har slutat direktsända från mötet, hux flux hoppade en förvirrad dam upp i talarstolen från åhörarläktaren.
Den fysiska miljöns signaler till ledamöter och åhörare är kort sagt väldigt långt ifrån att utstråla viktighet och betydelse över det kommunalpolitiska uppdraget.
Den politiska miljön är heller inte särskilt uppmuntrande. I onsdags kväll arrangerades till exempel en särskild "debatt" om folkhälsofrågor. Kopplingen till de valda politikernas uppdrag och ansvar för Finspång var i stort sett noll i det tiotal anföranden om rökning, alkohol, motion, skolresultat och friskvård som presenterades.
Som deltagare på sådana här möten måste nog vara väldigt van och insutten för att uppleva att man är ett med Finspångs utveckling och framtid.
Det är hög tid för förnyelse och omtänk av den kommunala demokratins framtida former. Annars är nog snart döden den vanligaste orsaken till avhopp från fullmäktige.