Om man ska tro alla larmrapporter är det eländigt ställt i vårt dyra fosterland, inte bara i skolan utan också inom vården. Inte nog med att ungarna bär sej illa åt, dom lär sej inte tillräckligt för att leda kunskapsligan i världen. Alltid är det något land som bräcker oss! Man får en känsla av att det pågår ett OS i utbildning.
Enligt utbildningsministern borde dom kunna det han lärde sej en gång i tiden, men det tror inte vi räcker till numera. De små rackarna har tagit sej friheten att slå oss på fingrarna när det gäller datakunnande, det är försmädligt! Dom börjar visst redan i vaggan och fyraåringarna hanterar föräldrarnas mobiler som proffs.
Men nog skulle många barn behöva få hjälp med både läxläsning och vuxenkontakter. Skolan borde aktivt rekrytera mormor/farmor och morfar/farfar till ömsesidig glädje.
Illa ställt tycks det även vara inom vården. Sjukhusen är underbekvinnade/mannade, ambulanserna hinner inte med, det är kö överallt, uj, uj, uj! Lika bedrövligt är det inom äldrevården. Man glömmer folk på toa, hinner inte ens säja hej till den dom ska ta hand om förrän det är dags att springa till nästa.
Nåja, riktigt så bedrövligt är det nog inte. Vi bör ta det med en rejäl nypa salt men också med respekt för att personalen inte ska ha orimliga arbetsförhållanden.
Stress och trötthet medför mänsklig glömska. Besparingar slår hårt mot redan ansträngda människor och inte lär det bli enklare om mediedrevet söker syndabockar.
En del av larmet kommer sej förstås av att fackorganisationerna kräver förbättringar, som blir svåra att genomföra om vi alla ska betala mindre skatt samtidigt som vi kräver bättre vård och omsorg och utbildning. För det vill vi givetvis ha, ifrån vaggan till graven.
Vi har svårt att förstå logiken i skattesänkningar, som gör att vi kan köpa mer än vi behöver men drar undan mattan för viktiga funktioner. Hej politiker! Tänk till, tänk om!
Nå, medan vi väntar på denna goda karamell kan vi faktiskt göra en hel del utan att lägga oss i det som ska utföras av anställd personal men tillsammans med dom. Vi blir fler och fler ganska friska 65 plussare; något som man ofta verkar uppfatta som ett problem för framtidens "närande" befolkning.
Så låt oss då försöka bidra till att göra våra egna barnbarns skoltid roligare och bättre genom att ställa upp frivilligt och oavlönat med läxläsning och vuxenkontakt.
Många åldrande och/eller sjuka har det långtråkigt även om de får god omsorg. Promenader, sällskap till sjukhus eller affärer, lite roligt ibland kan göra stor skillnad.
Som grädde på moset blir man friskare själv av att ha kul. Det finns massor man kan göra utan att inkräkta på samhällets ansvar.