Friskolornas andra andning
Foto: Ingvar Karmhed / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Så är det förstås. Varje försök att beskriva de drygt 3.300 fristående för-grund- och gymnasieskolorna som katastrofala för utbildningskvalitén är lika fånigt som att uppfatta dem som ogrumlade succéer. Det finns problem och det finns förtjänster. En förtjänst är konkurrensen mellan skolorna. Anne-Marie Lindgren skriver: "En slutsats, som stöds av forskningen, är att det avgörande är den konkurrens som skapas genom att eleverna inte är bundna till en bestämd skola utan kan välja mellan flera olika. Och det bör också friskolekritiska socialdemokrater erkänna: konkurrens mellan olika alternativ - givet att det är konkurrens på sunda villkor - är positiv för kvaliteten."
Men konkurrensens villkor är inte alltid sunda. Elever lockas ibland med oseriösa extraerbjudanden som inte har med utbildningen att göra. Överetablering med plötsliga konkurser och skolnedläggningar som följd, kan ställa till stora problem för elever och samhällsekonomin. "Sist och slutligt handlar det om kontrollen över skattepengarna", skriver Anne-Marie Lindgren och sammanfattar: "Det är nödvändigt att de som svarar för skattepengarnas användning - de politiskt valda organen - måste kunna kontrollera den totala omfattningen."
Så sant som det är sagt. Frågan är bara hur det ska gå till? Anne-Marie Lindgren hoppas för sin del att Socialdemokraterna och Miljöpartiet i samförstånd ska kunna komma på några bra lösningar. Det vore kul om det blev så. Jag tror också att det finns förutsättningar för konstruktiva samtal med flera av friskoleföretagen. Som en konsumentupplysning till läsarna vill jag upplysa om att jag har ett förflutet inom friskolerörelsen. Jag har suttit i styrelser för små och stora skolföretag, jag har varit ordförande för Friskolornas Riksförbund, två av mina fyra barn har studerat på friskolor och för en evighet sedan var jag som S-riksdagsman tämligen ensam om att "komma ut" som friskolevän. Jag umgås även nu med stor behållning i friskolekretsar. Jag är med andra ord, som man säger i lärda kretsar, lite "bias" i friskolefrågan; inte fullt så obunden och opartisk som annars... Men det betyder å andra sidan att jag vet en hel del om saken. Vilket inte heller är så tokigt. Och det jag tror mig veta är att alltfler friskoleföretag ser positivt på ett ökat kommunalt inflytande över sådant som friskoleetableringar. Pedagogisk frihet, obyråkratisk skolledning och fria val mellan skolor står inte i någon absolut motsättning till kommunal planering och hushållning med skattekronorna. Friskolereformen har nu femton år på nacken. Det är dags att komma in i andra andningen. Skärpa resultatkraven, öka på doserna av frihet och ansvar och införa nya styrmodeller som gynnar de bästa skolorna - alldeles oavsett vilka som råkar äga skolorna!