LEDARE: Frihet som inte skadar någon annan

Men under tiden som generaldirektör för Socialstyrelsen, 1979 -1985, blev jag politiskt väckt. Jag lämnade den forskar- och tjänstemannaplattform jag tidigare befunnit mig på och blev den politiker man inte ska vara när man är generaldirektör. Det berodde på alla de frågor om livets början och livets slut och tiden däremellan jag mötte i myndigheten. Det var frågor som också fanns på den politiska arenan. Skulle vi till exempel tillåta fosterdiagnostik? Efter mycket tänkande blev svaret ja. Skulle vi byta dödsbegrepp från hjärtdöd till hjärndöd? Det blev en het politisk debatt som till sist besvarades med ja. Skulle homosexuella fortsätta att betraktas som sjuka? Svaret blev självklart nej; men beslutet om friskförklaring medförde hot om Guds bestraffning. Jag fick upp ögonen för de oacceptabla förhållanden som funktionshindrade samt äldre med demens eller multisjuklighet levde under. Vi reagerade i vår tillsyn gentemot ansvariga politiker, något som inte var populärt i den kretsen. Riskerna med radon blev uppenbara men svårt att få gehör i regeringskansliet på grund av kostnaderna för de åtgärder som krävdes. Att förbjuda rökning på arbetsplatsen var ett otänkbart förslag. Vad skulle facket säga? Socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen introducerades. De är ramlagar som lyfter fram människors självbestämmande på ett helt annat sätt än tidigare lagstiftning. Hur tillämpa detta rättssäkert blev en nöt att knäcka. Omedvetet utvecklades jag således till politiker och när mitt förordnande gick ut 1985 gick jag tillbaka till mina gamla läkemedelsfrågor på Apoteksbolaget. Där kändes dock stugan trång. På en flygtur fick jag rådet av en för mig helt okänd person att bli aktiv politiker. Då handlade det om att välja parti. Jag är uppvuxen med en pappa som trummade i mig att människor är individer olika varandra som måste fritt kunna leva sina liv som de själva vill så länge de inte skadar andra. Han var också noga med att i mig inpränta tolerans mot människor som är annorlunda. Därför var det naturligt att mitt val föll på Folkpartiet. Liberalismen bygger just på detta, individens frihet och självbestämmande och på tolerans mot oliktänkande. Det här inföll samtidigt som Folkpartiet gick till val på Eget rum på långvården. Bland vallöftena fanns också ökat stöd till människor med funktionshinder. Det var frågor vi stretat med i Socialstyrelsen men inte fått gehör för hos politiskt ansvariga. Så dagen efter det jag lämnat Socialstyrelsen blev jag medlem i Folkpartiet och det har jag aldrig ångrat.

Information till våra läsare

Ledare: Frihet som inte skadar någon annan

Om någon 1978 hade sagt till mig att om tio år sitter du i Sveriges riksdag hade jag svarat att så tokigt kan det väl inte bli, jag som knappt kan stava till politik. Mitt liv skulle jag ägna åt läkemedelsforskning, läkemedelskontroll och familjen.