Pia Sundhage är förbundskapten för svenska damlandslaget i fotboll. I går klev hon upp på scenen i Domino i Norrköping city och sjöng "You are my sunshine". Den stora publiken gav henne varma applåder.
Jag var där.
Sundhage och hennes kollegor från Fotbollsförbundet var i Norrköping för att göra reklam för de matcher i sommarens dam-EM som spelas på Nya Parken. Fotboll är så mycket mer än att bara sparka och springa i 90 minuter. Ett Europamästerskap är självklart ett mer flashigt evenemang än de kommande serieomgångarna i allsvenskan och nedåt.
Men i grunden är det samma upplägg; oavsett evenemangets status och allmänintresse. Flera månaders slit krävs av många människor. Konstant krävs pengar. Ofta krävs en eller annan politisk förhandling. Uppmärksamhet och publikintresse krävs alltid. Därför står Pia Sundhage och sjunger i Norrköping en kulen februaridag.
Sånglusten är för stunden inte allmänt spridd i Norrköpings fotbollsstad. Den anrika klubben IF Sylvia lider brist på både pengar och publik och saknar framgång i de politiska kontakterna. Den än mer anrika klubben IFK Norrköping har det bättre på publikfronten och pengamässigt är det vad jag förstår i vart fall relativt halvhyfsat i Pekinglaget. Men politiken skuggar tillvaron också för IFK.
Peter Hunt är ordförande i IFK Norrköping. Under vintern har Hunt och IF Sylvias ordförande Håkan Forsberg suttit i många, långa och sega förhandlingar med Norrköpings kommun. Förra veckan bröt förhandlingarna samman. Saken är lite komplicerad och har ingående retts ut av Folkbladets David Iwung och Pär Andersson. (15/2)
I stark sammanfattning och med mina ord var/är IFK beredda att betala runt en miljon kronor av Sylvias skulder till kommunen och andra fordringsägare. Det skulle möjliggöra fortsatt spel i division 1 för Sylvia. Vilket i sin tur innebär matchträning på rimlig nivå för IFK:s ungdoms- och rehabspelare. I gengäld vill IFK ha tillgång till planen Bollspelaren för sin ungdomscamp. Sylvia och IFK ville också att Norrköpings kommun skulle köpa Sylvias klubbhus för att sedan hyra ut det.
Det är omöjligt att utifrån säga varför parterna inte lyckats komma överens. Till Folkbladet sa Peter Hunt att det var kommunens krav på 175 000 kronor i årshyra för Bollspelaren som "fick bägaren att rinna över". (15/2) I samma intervju är Hunt också minst sagt irriterad över att
"ständigt bli beskylld för att ha skattefinansierad hjälp (--) vara en klubb som blir bidragstagande via skattemedel".
Jag förstår Peter Hunt. Genom honom finns det numera en ansenlig dos privata pengar i IFK. Vi minns dock de närliga tider då kommundirektören i Norrköping gick direkt till ett nytt jobb som klubbdirektör i IFK. Banden mellan idrotten och politiken är starka. Inget fel i det nödvändigtvis. Bredd- och elitidrotten är en viktig del av Norrköping. IFK är antagligen Norrköpings starkaste varumärke. Politikerna har ofta - och ofta med rätta - slagit knut på sig själva för att ge idrottsligt stöd i nöd och lust. Men någonstans går en gräns. Sylvias miljonskulder passerade tydligen gränsen.
Jag förstår politikerna. Turerna runt Nya Parken och naturgräset till dam-EM har fyllt bägaren mer än nog för nu.
Blir dam-EM en solskenshistoria i Norrköping så kan det säkert tas nya tag.