Överbefälhavaren är sjukskriven för utmattning. En särskild åklagare utreder om ÖB kan ha gjort sig skyldig till brott mot rikets säkerhet när han berättade att Sveriges militära försvar kan stå pall max en vecka mot ett begränsat anfall. För några månader sedan tvingades försvarsministern att avgå sedan interiörerna i en vapenexporthärva blivit alltför offentliga. Statsministern talade tidigare i veckan om försvaret som ett "särintresse".
På Svenska Dagbladets hyggligt blå ledarsida konstateras: "Så har det blivit klarlagt vad som är ett särintresse i nymoderaternas Sverige: En åsikt som inte delas av Fredrik Reinfeldt." (30/1)
Försiktigt uttryckt tycks det ha kommit in en hel del grus i det moderata försvarspolitiska maskineriet.
Under ytan pågår en hel del olika strider. När det gäller statens resurstilldelning till sina myndigheter - varav Försvarsmakten är en bland många - har Reinfeldt naturligtvis en poäng när han talar om ÖB som ett särintresse. Varenda verksamhetschef i statliga eller privata koncerner har förväntningar inifrån den egna organisationen om att kunna utverka högre anslag och mer resurser. En av striderna i regeringens försvarspolitiska drama handlar således kort och gott om pengar. ÖB vill ha mera pengar. Anders Borg och Fredrik Reinfeldt säger nej.
Överbefälhavaren höjde insatsen i pengakriget rejält när han i intervjuer talade om "enveckasförsvaret". Regeringen - utåt företrädd av en ovan och nytillträdd försvarsminister - tvingades välja mellan de två dåliga alternativen att sparka ÖB eller att avväpna honom genom att hålla med om hans analys. Regeringen valde det senare spåret. Försvarsminister Karin Enström fick göra skäl för statsrådsarvodet när hon på lätt darriga knän på försvarskonferensen i Sälen förklarade att det där med enveckasförsvar nog inte var helt fel och hyfsat i linje med regeringens politik. Kanske inte så elegant. Men det fungerade i det akuta läget. Vilken ÖB som helst skulle ha fått en släng av utmattning i den situationen.
På en annan nivå handlar det förstås om politisk framtoning på lite längre sikt. Annika Nordgren Christensen är försvarspolitisk debattör och tidigare riksdagsledamot för MP. På sin initierade försvarsblogg annikanc.com skrev hon nyligen: "De Nya Moderaterna har gjort upp med sina Gamla Försvarsintressen, det har varit tydligt under många år och i grunden är det sunt. Det är inte bra att ett område i staten, vilket som helst, expertstyrs eller influeras alltför mycket av personer som befinner sig i den verksamhet som ska beslutas om."
De nya Moderaterna vill befria sig från den traditionella rollen som tronens, svärdets och penningens advokat i politiken. Uppdraget som allmänintressets företrädare hägrar. Förändring är inte lätt. Ibland gör det "ont" som statsministern sa i en intervju med TT häromdagen. Ord som nog såväl ÖB som Svenskans ledarsida instämmer med.
Vid sidan av det politiska harvandet och positionerandet i den dagliga debatten är det viktigt att påminna sig om att Sverige faktiskt är en annorlunda militärmakt nu än vad vi var tidigare. Försvaret är inte inlåst på övningskaserner utan deltar i ökande grad i krig och konflikter runt om i världen. Män och kvinnor riskerar bokstavligen sina liv när de åker ut på uppdrag i demokratins tjänst till Afghanistan och andra oroshärdar.
Jag har svårt att se deras insatser som ett uttryck för ett särintresse.