Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Förnyelsens trånga nålsöga

Vänsterpartiets kongress inleddes i Norrköping i går. Jag var där. Kongressens tema är "Förändring". För min del inleddes evenemanget i en fåtölj på en scen i Folksamsalen på Arbetets Museum. I scenens andra fåtölj satt vänsterpartiets ordförande Lars Ohly.

Foto: Andreas Skogh

Norrköping2008-06-07 03:00
Widar Andersson
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Under en knapp timme samtalade vi om partiets förändring. Pågår det någon förändring, åt vilket håll ska partiet förändras och vad syftar det till? Det var ett intressant samtal. Vänsterpartiets eventuella förändring är fortfarande mycket vag i konturerna. Lars Ohlys förändringsambitioner befinner sig ljusår ifrån Fredrik Reinfeldts "Förändras - eller - dö" budskap till sina gamla moderater. Men visst finns det tendenser till förnyelse även inom vänsterpartiet. På några områden - motstånd mot kriminalisering av såväl privat fildelning som eget narkotikabruk och stark kritik mot statens övervakning av elektroniska samtal över nationsgränserna - sätter partistyrelsen den enskilda människans intressen och integritet före statens behov av kontroll och ordning. Här närmar sig vänsterpartiet mer "normala" och smått frihetliga vänsteruppfattningar som är legio i de flesta systerpartier i Europa. Lars Ohly har själv talat om att "alla skatter" som den borgerliga regeringen har sänkt kanske inte behöver höjas om det blir regeringsskifte 2010. Här närmar sig Ohly s och mp. Partistyrelsen vill också befria vänsterpartiet från den eviga debatten om Kuba. I ett förslag till kongressen slår man fast att landet inte ens uppfyller minimala krav på demokratiska fri- och rättigheter. Här närmar sig vänsterpartiet sunt förnuft. I sitt inledningstal till kongressen öppnade Lars Ohly för ett strategiskifte när det gäller partiets "eviga" krav om 6-timmars arbetsdag. Han vill att vänsterpartiet i stället ska arbeta för en sänkning av "normalarbetstiden". Här närmar sig vänstern en möjlighet att nå framgång. Statiska krav på 6-timmars arbetskrav är dödfödda. Under vårt samtal på Arbetets Museum uttryckte Lars Ohly också uppfattningar och åsikter om arbetsmarknadspolitik och skolfrågor som borde göra det lättare att presentera ett slags gemensamma "basprogram" (som Göran Greider föreslog i Aftonbladet i går) tillsammans med socialdemokraterna och miljöpartiet. Vänsterpartiet ligger och pendlar mellan fem och sex procent i opinionsundersökningarna. Givet den partipolitiska strukturen i Sverige är det en rätt hygglig nivå. Bortsett från sossar och moderater så ligger alla partier och skumpar på entaliga procent av väljarkåren. Det finns för dagen inte mycket som talar för något mer än marginella förändringar av vänsterpartiets väljarstöd. Efter att ha lyssnat på kongressdebatten under flera timmar i går eftermiddag och kväll kan jag också konstatera att vänsterpartisterna verkligen gör allt vad de kan för att på egen hand hålla eventuellt nya väljare stången. Maken till teoretisk, begreppsfylld och folkfrämmande debatt har jag inte upplevt på år och dag. Talare som höll inlägg om ord, begrepp, perspektiv och förhållningssätt till sådant som socialism, feminism, kapitalism, patriarkat, hbt - personer och ekologi, avlöste varandra i talarstolen. Inget fel i det förstås. Inte om man ser sig som en diskussionsklubb. Men för ett politiskt parti med växt - och förändringsambitioner är "partiets teoretiska stringens" (som ombudet Sara Svensson från Skåne uttryckte saken i debatten), ett stort problem. När vi satt där i våra fåtöljer på Arbetets Museum frågade jag Lars Ohly om den här inåtvända traditionen av "svart eller vitt" och "rätt eller fel" som finns i hans parti. Jag berättade att en av anledningarna till att jag trivs bra i socialdemokratin är att partiet inte har så väldigt bestämda åsikter om alla sakfrågor. I ett stort parti har man lärt sig att glida och att jämka. "Bofinken" kan se ut lite hur som helst. Jag frågade Ohly om han inte längtade efter att ha det som sossarna? Slippa att försöka dra varje ny fråga eller ny omständighet igenom ett trångt ideologiskt, renlärigt nålsöga? Lars Ohly skrattade gott åt min fråga. Jag tolkar det som ett ja.
Läs mer om
Norrköping