Vi möts över en lunch på Vrinnevisjukhuset där Maria arbetar som kurator. Marias mamma kommer från Småland och pappan från Argentina. De flyttade till Finspång innan Maria och hennes fyra yngre bröder var födda. Det var ett attraktivt arbete som montör som lockade.
Maria Strömberg och hennes syskon har blivit Finspång trogna. Maria är gift med en man från Ljusfallshammar som arbetar som brandman i Norrköping. Jag frågar henne varför de bor kvar i Finspång när båda arbetar i Norrköping?
– När jag var yngre ville jag verkligen bort från Finspång! Jag utbildade mig till socionom i Örebro och efter det arbetade jag i Stockholm ett par år. Men hur det nu blev så bestämde vi oss – jag och min man var ett par redan då – för att det fick bli Finspång i alla fall.
Har hon ångrat sitt val av bostadsort?
– Nej, det har jag inte gjort. Vi har det bra med familj och vänner. Finspång är väl fortfarande en bruksort på många sätt. Men mycket har hänt sedan mamma och pappa flyttade hit. Mamma har berättat hur folk kunde säga till henne att hon inte kunde göra si eller så; hon var ju ”montörsfru”. Jag har svårt för alla former av trångsynthet, säger Maria Strömberg.
Hon antar att hennes syn på samhället och människorna har påverkats av hennes sociala arbete bland människor som har det svårt och tungt.
– Människor som inte är framgångsrika, eller som inte lever precis som ”man bör” döms ofta ut och betraktas som mindre värda. Sådana attityder retar mig oerhört mycket. Fördomar är ett mycket stort hinder för utveckling. Människovärdet sitter inte i det yttre skenet.
Maria Strömberg tror inte att trångsyntheten är mer utbredd i Finspång än på andra liknande orter.
– Men vi kan inte vara nöjda med att vi inte är sämre än andra. Ska folk vilja flytta in hit med sina barn och familjer så måste de verkligen känna sig välkomna. De kan inte mötas med uppgivna suckar när de ringer för att höra sig för om förskoleplatser eller ställer frågor om skolornas kvalité!
Jag berättar för Maria om att jag ibland upplever Finspångs fullmäktigepolitiker som lite ”vid sidan av” det dynamiska och spännande som händer i samhället Finspång. Politikerna i partierna är inte med i matchen liksom. Hon drar lite på svaret när jag ber henne kommentera mina intryck.
– Politiska partier riskerar alltid att bli för inåtvända. Jag tycker t ex att det är tråkigt att de allra flesta i mitt eget parti är kyrkliga. Det vore bra för oss med en större mångfald. I Finspång tycker jag att vänsterpartiet och Elisabet Rehn står för en öppenhet över partigränserna och en vilja att pröva argument och andras uppfattningar som jag tycker är bra. Vi får ju aldrig glömma att vi sitter i fullmäktige för Finspångs bästa, säger Maria Strömberg.
Med socialdemokraterna har hon svårare för.
– Många socialdemokrater har en låst attityd; ”så här är det – punkt och slut”, som inte tilltalar mig.
Maria Strömberg är ledamot i Humanistiska nämnden i Finspång. I den rollen har hon ansvar för skolor och förskolor i kommunen.
– När det gäller skolorna måste vi bli mycket bättre. Kommunen sätter in extra resurser men det händer alldeles för lite. Ska vi bli en inflyttningskommun så tror jag att skolor med verkligt hög kvalité är en av de allra viktigaste sakerna att arbeta med.