Sigmar Gabriel är ordförande för Socialdemokraterna i Tyskland (SPD). I senaste numret av S-tidningen Aktuellt i politiken intervjuas Gabriel inför partiets stundande 150-årsjubileum. SPD har haft det tungt ganska länge nu. "150-åringen sätter inte längre agendan och har förlorat sin position i det tyska samhället", skriver reportern Jan Söderström.
Sigmar Gabriel funderar på varför SPD har tappat greppet om väljarna. Han är bland annat kritisk till de "tuffa social- och arbetsmarknadsreformer" som genomfördes av kanslern Gerhard Schröder under SPD: s senaste regeringsperiod. "När Schröder märkte att SPD förlorade på reformerna sa han: Det spelar ingen roll. Landet är viktigare än partiet. Det uttalandet måste man fundera noga över. (--) Partiet måste fundera på varför och för vem man finns till?", säger Gabriel i intervjun.
Det är sant att SPD tog ungefär lika mycket stryk som vad Tyskland blomstrade av Schröders reformer. Hade det varit långsiktigt bättre för de tyska socialdemokraterna om de tänkt mer på sig själva än på sitt land? Personligen är jag tveksam till att det valet mellan parti och land knappt ens finns för en regeringschef som verkligen vill åstadkomma något. Går det bättre för landet så är det partiets uppgift hänga med i svängarna och förnya sig i takt med förbättringarna. Vilket de svenska socialdemokraterna har gjort med bravur under en stor del av 1900-talet.
Sedan några val tillbaka går det emellertid lite knackigt även för svenska S. Statsvetardoktoranden från Göteborgs universitet Anders Sundell visar i ett färskt inlägg på bloggen http://politologerna.wordpress.com på hur S framgångsrika reformer för allt högre utbildning riskerar att underminera partiets väljarbas. "Utbyggnaden av utbildningssystemet i Sverige är en verklig fjäder i hatten för Socialdemokratin, som gjort att många som inte haft råd under ett avgiftssystem fått chansen att få läsa på högskolan eller universitet", skriver Sundell.
Den kritiska frågan är om S-partiet har hängt med i svängarna och steg för steg blivit mer attraktivt för väljare med högre utbildning? Det korta svaret är Nej.
Utifrån valundersökningar under perioden 1956 - 2010 visar Sundell att bland lågutbildade (grundskola) har stödet för S legat mellan 50 och 60 procent under hela perioden, medan det bland högutbildade (gymnasium/högskola) istället legat relativt stadigt kring 30 procent. Problemet med detta är att andelen lågutbildade har sjunkit dramatiskt sedan 1950-talet. 80 - 20 i lågutbildades favör har idag vänts till rakt motsatta siffror. I valet 2010 "räckte stödet från de lågutbildade bara till 11 procent, knappt hälften av det stöd man fick från medel/högutbildade", skriver Sundell.
Socialdemokraterna fortsätter att satsa på mer och högre utbildning även inför valet 2014. Det är väldigt bra för Sverige som land. Uppdraget för partiledningen är att se till att det också är bra för S som parti. Uppdraget blir inte mindre angeläget och svårt när SD stiger fram som näst största parti bland LO-väljarna.
Vad bör då göras? Jag har två förslag. Dels bör svaret på Sigmar Gabriels fråga om "för vilka" som partiet finns till vara att partiet finns till för alla som uppskattar utbildning, arbete och sammanhållning. Dels kan det här med klassromantik, slagord och knutna nävar stuvas ner i källaren. Allt sådant började bli passé redan på 1980-talet.