Under en period av mitt liv var jag riksdagsledamot. Riksdagsledamöter kan ställa skriftliga frågor till statsråden om allt sådant som har med statsrådens tjänsteutövning att göra. Det var slående hur frågornas ämnen och antal styrdes av vad som förekom i media. Det hände - och händer säkerligen ännu - att ledamöter utan någon som helst kritisk research gick i gång på händelser i nyhetsflödet. En möjlig skandal här, en antydd affär där och vips fylldes statsrådens inkommande korg av frågor från riksdagen.
Sådan okritisk flockmentalitet hos den första statsmaktens ansvarsbärare är givetvis betänklig. Jag har själv ryckts med vid enstaka tillfällen. Den här texten handlar således inte om att peka finger åt andra. Snarare handlar det om en uppmaning att stanna upp, fundera, tänka själv, göra research; betänka det egna ansvaret.
Numera är jag en del av tredje statsmakten. Okritisk flockmentalitet finns även i denna värld. En nyhetsflash i en kvällstidning om Pär Nuder fick ledarskribenter att gå i spinn. Nyheten bestod av uppgifter om att Nuder tjänat massor med miljoner kronor i sitt bolag men att han ändå "håvade in" pengar från sin statsrådspension. Hans beteende fördömdes till höger och vänster. Uppenbarligen utan att någon av dem som kommenterat gjort den allra minsta research. I ett inlägg på DN: s ledarsida i går fimpade Nuder själv hela storyn. När han upptäckte att han var berättigad till 6 000 kronor i månaden i statsrådspension trots att han uppgivit att hans årsinkomst var drygt 900 000 kronor så "på senhösten 2011 anmälde jag (--) i särskild ordning att jag helt och hållet vill avstå från statsrådspension", skrev Pär Nuder.
Så gick det till. Jag har kollat. Ett telefonsamtal räckte för att släcka bilden av Pär Nuder som en pensionssnyltare. Indignationen i pressen hade självklart många bottnar. Några passade på att spy galla på sossar som tjänar pengar och/eller sossar som arbetar i privata företag. Några riktade in sin kritik mot det generösa regelverk som beviljar 6 000 kronor i månaden i pension åt en person som tjänar nästan en miljon kronor om året. Några skällde mer allmänt på politikeretablissemanget som unnar sig ohemula fördelar. Dessa tre kritiska infallsvinklar är givetvis fullt legitima. Problemet är att exemplet Pär Nuder var helt fel.
Dagens Samhälle (DS) är en oberoende nyhetstidning som ägs av organisationen Sveriges Kommuner och Landsting - SKL. Under de senaste veckorna har DS granskat vad som egentligen var fakta i förra höstens "Caremaskandal". Granskningen reser många allvarliga frågor. Läs och bedöm själv på http://www.dagenssamhalle.se/sites/default/files/files/Carema2-3.pdf Det går inte att komma ifrån intrycket att journalister på stora nyhetsredaktioner har ägnat sig åt okritisk och researchbefriad flockjournalistisk av värsta sort. Indignationen i pressen hade många bottnar. I grunden fanns förstås en uppriktig och hedervärd vilja att avslöja och belysa missförhållanden i äldrevården. Problemet är att exemplet Carema tycks vara illa valt.