Ledare
Advokaten slog fast det självklara; konfliktåtgärder är tillåtna för att hävda kollektivavtalet. Dock, tillade advokaten, måste konfliktåtgärderna användas proportionerligt. Dom i ärendet kommer i höst.
En kvalificerad gissning är att domstolen på något sätt kommer att ge exempel på vad som kan betraktas som proportionerligt att kräva av ett företag som temporärt kommer till ett annat medlemsland för att genomföra ett uppdrag.
Att löner och övriga arbetsvillkor skall vara förenliga med gällande kollektivavtal är förstås inget att bråka om. Så måste det vara. Men vad som därutöver skall krävas kommer nog att diskuteras mycket noga i domstolen. Jag tror det vore bra för frihandelns utveckling om domstolen mäktade med att skriva en klargörande dom i dessa frågor. EU: s ekonomiska tillväxt - inte minst i viktiga länder som Tyskland och Frankrike - är inte vad den borde vara. Ekonomin behöver definitivt en skjuts i mer frihandelsvänlig riktning.
Frihandelns bärande idé är tron på att det mesta blir bättre, effektivare och billigare om kapital, varor, tjänster och mänskligt arbete kan köpas och säljas så fritt som möjligt mellan jordens regioner och länder.
Frihandeln är nära sammanlänkad såväl med den liberala demokratin som med stigande välstånd.
Men frihandeln är också kontroversiell. Många länder har fortfarande kvar omfattande handelshinder för att värna sina egna fabriker, tjänstemarknader och produktionsmodeller. Handelshinder är dock i praktiken främst ett skydd mot utveckling, förnyelse och lärande. Den som omger sig med hinder mot konkurrens hamnar därför på efterkälken.
En av de mest brännande frågorna inom frihandeln är arbetskraftens möjlighet att fritt in- och utvandra till jobb i olika länder.
Under årens gång har det i starka nationalstater som t ex Sverige byggts upp två olika kedjor av argument för att försvara de mycket stora hinder mot arbetskraftsinvandring som vi omger vårt land med.
Den ena argumentationslinjen utgår från antagandet att utlänningar bör stanna där de bor. Det är dåligt för Sverige och svenskarna om kulturen och rasen blandas upp för mycket, de flesta utlänningar har ingen bra arbetsmoral, blir lätt kriminella och lever på bidrag i mycket högre utsträckning än vad svenskar gör. Och de som inte lever på bidrag kommer att ta jobben från svenskarna. Det kommer kort sagt att gå åt helvete med det gamla landet om folk från andra länder får komma hit. De som använder sig av sådana här och liknande argument beskrivs ofta som främlingsfientliga och nationalistiska personer och partier på högerkanten av typ sverigedemokraterna.
Den andra kedjan av motståndsargument mot arbetskraftsinvandring används oftast av vänsteraktivister och av socialister som har sin bakgrund i kommunismen.
Även i dessa kretsar hävdas att människor framförallt ska kunna jobba där de bor - alltså helst inte komma hit till Sverige och jobba. Arbetskraftsinvandring uppfattas i dessa kretsar huvudsakligen som ett slags arbetsgivarkonspiration. Genom att importera arbetskraft kan arbetsgivarna hålla lönerna nere och arbetslösheten uppe. Mängden arbete ses som en ändlig resurs och som ett nollsummespel; om en arbetskraftsinvandrad person tar ett jobb så är det en svensk som blir utan.
Det finns således krafter både till höger och vänster som vill begränsa människors fria rörlighet som arbetare och företagare. EU-domstolen kan göra en positiv insats genom att i sina domskäl klargöra vilka uttryck som motståndet mot den fria rörligheten skall få ta sig ute i medlemsländerna.