Ett strängt klimatavtal ger fler jobb
Den största knäckfrågan inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn är finansieringen av klimatarbetet i utvecklingsländerna. För att få till ett internationellt klimatavtal måste de som har mest resurser och dessutom har orsakat problemen bidra med ekonomiska resurser till utvecklingsländerna.
Foto: FREDRIK SANDBERG / SCANPIX
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
EU-kommissionen har nu presenterat ett förslag på hur finansieringen av klimatarbetet i U-länderna ska kan se ut. Dessvärre stänger förslaget snarare dörrar i förhandlingarna än öppnar dem. EU-kommissionen föreslår att världens rika länder ska kunna tillgodoräkna sig stödet till U-ländernas klimatarbete som bistånd. Den rika världens löften om att ge 0,7 procent av BNI i bistånd för fattigdomsbekämpning (milleniummålen) ska nu också räcka till utvecklingsländernas klimatarbete. Istället för extra resurser till klimatarbete får utvecklingsländerna ytterligare ett löfte om pengar som de redan blivit lovade. Det enda som ändras är att pengarna nu inte bara ska räcka till att utrota fattigdomen utan också till klimatarbetet.
Det behövs mer pengar både till fattigdomsbekämpning och till klimatarbete. Klimatproblematiken innebär snarast att u-ländernas fattigdomsbekämpning kommer att bli än mer kostsam, inte tvärtom.
När Andreas Carlgren i förra veckan besökte Europaparlamentet betonade han vikten av ett ambitiöst avtal. Han talade också om bristen på förtroende mellan de fattiga och de rika länderna i förhandlingarna. Samtidigt står han själv för en linje som innebär att de rika länderna inte ska göra särskilt mycket på hemmaplan för att minska utsläppen, vilket spär på förtroendeklyftan. Och att lova samma pengar flera gånger höjer knappast EU:s trovärdighet. Vi i de rika länderna måste ta vårt ansvar. Vi har släppt ut mest i årtionden och vi har mer resurser än utvecklingsländerna. Det är vår uppgift att leda utvecklingen mot ett mer klimatsmart samhälle och samtidigt bidra till utvecklingsländernas klimatarbete. Förutom att det skulle underlätta ett bra globalt klimatavtal skulle det leda till fler jobb i Europa. Genom höga miljökrav och investeringar i infrastruktur, forskning och utbildning klarar vi inte bara klimatarbetet, vi skapar även framtidens jobb. Den svenska regeringen inte tagit tillfället i akt att som ordförandeland presentera ett eget, mer offensivt och rimligt förslag på finansiering av utvecklingsländernas klimatarbete. Varför inte? Varför låter man de minst ambitiösa EU-länderna sätta dagordningen?