Endast 17 procent av de uppklarade brotten klarades upp genom att en gärningsman knöts till brottet. Resten av brotten klarades upp genom "teknisk uppklaring". Det innebär enligt BRÅ att "det har beslutats om en annan typ av klarläggande, till exempel att man inte kan styrka att ett brott begåtts eller att den misstänkta personen är minderårig."
Ebba Sverne Arvill är chef på Polishögskolan. På justitieminister Beatrice Asks (M) uppdrag har Sverne Arvill utrett hur polis och åklagare ska bli bättre på att ingripa mot den grövre brottsligheten. I går överlämnade hon sina förslag.
En bärande idé i hennes utredning är att flera av "mängdbrotten" - till exempel misshandel och bostadsinbrott - ska utredas på ett enklare och mer effektivt sätt än i dag.
På vanlig svenska betyder det, som jag förstår saken, att sådana brott inte ska utredas alls.
I vart fall inte om dessa brott ingår i större utredningar där det finns misstankar om andra brott med högre straffvärden.
Hon vill ge polisen egen befogenhet att "begränsa förundersökningar". Polisen ska alltså på egen hand bestämma vilka anmälda brott som ska utredas. Brott ska kunna sorteras bort om det möjliga straffet inte är värre än tre månaders fängelse.
I går intervjuades Sverne Arvill av Ekoredaktionen.
"Kan vi koncentrera oss på viss del av brottsligheten kommer vi att få stopp på brottsligheten, " sa hon. Så är det förstås. Problemet är bara vad som händer med all den brottslighet som polis och åklagare inte ska koncentrera sig på?
Utredningens förslag är mycket kontroversiella. Därmed inte sagt att de automatiskt är förkastliga. Polisen och övriga delar av rättsväsendet lider i dag under politikernas prioriteringslusta.
Det är populärt att ställa krav på att vissa brott ska prioriteras särskilt högt. Däremot är det tyst som i graven om politiker med regeringsambitioner ombeds att föreslå vilka brottsutredningar som inte ska prioriteras.
Parallellen till de eviga prioriteringsdiskussionerna inom sjukvården är uppenbar. Politiker som varit inne och nosat på frågan om vad som eventuellt ska prioriteras bort för att ge ökat utrymme för det som ska prioriteras upp; de kommer snabbt på andra tankar.
Men givetvis sker prioriteringar i alla fall. Statistiken talar sitt tydliga språk. 4 procent av bostadsinbrotten leder till att en gärningsman knyts till brottet. 15 procent av de grova rånen och 18 procent av de grova misshandelsfallen avslutas med en skyldig förövare. Brott mot narkotikalagen avslutas däremot i 59 procent av fallen med en skyldig gärningsman.
På sätt och vis hedrar det Ebba Sverne Arvill att hon tagit tag i den glödheta potatisen. Hon föreslår kort sagt att brottsutredandets regelverk ska anpassas till hur verkligheten ser ut. Däremot förvånar det mig att justitieminister Beatrice Ask var så pass positiv som vad hon var i igår när hon fick utredningens förslag.
Lite hårddraget föreslås ju faktiskt ett slags avkriminalisering av ett stort antal folkliga mängdbrott som plågar 10 000-tals människor varje år.
Att vara nöjd med sådana förslag är inget man förväntar sig av varje sig en gammal- eller ny moderat.