LEDARE: Ett sorgligt irländskt nej

Eftersom alla länder måste ratificera fördraget för att det ska gå igenom hamnade hela fördragsfrågan i irländarnas händer. Inför valdagen var det ganska jämnt mellan ja- och nejsidan. Jag läste ett reportage i Dagens Nyheter om några väljare som hade gått för att avlägga sin röst på valdagen. En kvinna sa att hon röstade nej för fiskarnas skull. Det fick mig att fundera, det resonemanget verkar ganska orimligt för mig. Kvinnan tyckte att EU har ställt till det för mycket vad gäller fisket. Det måhända vara sant. Men, jag ser inte att det är en anledning till att säga nej till ett nytt gemensamt EU-fördrag. Tvärtom. Fördraget handlar inte om procentsatser, sådant regleras i förordningar och direktiv, precis så som detaljer oftast bestäms på nationell nivå. Fördraget handlar om nya spelregler för EU. Det handlar om att ge mer makt åt det enda folkvalda organet i EU, Europaparlamentet, och på så sätt minska makten i rådet där ministrarna bestämmer. Det handlar också om att samtidigt stärka statssuveräniteten och ge de nationella parlamenten möjlighet att säga ifrån om de tycker att en fråga bör avgöras på nationell nivå istället för EU-nivå. Alltså en skärpning av subsidiaritetsprincipen. Får de stöd av Europaparlamentet eller rådet förkastas förslaget i fråga. På vissa områden blir alltså överstatligheten mindre, till förmån för stärkt statssuveränitet. Men i andra frågor ökar överstatligheten. Det är bra i dessa fall, man ska inte låta sig skrämmas av ordet. Miljön är ett bra exempel där denna utveckling är nödvändig. Det innebär nämligen att det underlättar för parlamentet att föra en progressiv miljöpolitik eftersom vetorätten därmed faller bort på områden som detta. Parlamentet får möjlighet att avgöra frågor på samma sätt som andra folkvalda församlingar, istället för att samla alla länders jordbruksministrar och låta dem bestämma. Vid sådan beslutsprocess räcker det med att något land motsätter sig förslaget för att det ska falla. I realiteten innebär det att de länder som vill minst, de som är minst inriktade på att bekämpa miljöhoten, är de som får bestämma mest om hur miljölagarna och miljöpolitiken ska utformas. Det tycker inte jag är rimligt. Därför tycker jag också att förslaget till nytt fördrag är ett steg i rätt riktning. Tyvärr röstade Irlands väljare nej till Lissabonfördraget i torsdags. Eftersom alla länder måste ratificera fördraget faller förslaget i och med valresultatet. Lissabonfördraget var på många sätt ett förslag till att underlätta för EU-länderna att komma överens. Irlands nej är därför mycket sorgligt. Nu är vi istället fast med nuvarande fördrag och måste dessutom backa ganska långt tillbaka i processen. Jag tror tyvärr att frustrationen kan komma att bli ännu större av att tvingas stå kvar och stampa istället för att utveckla.

Information till våra läsare

Ledare: Ett sorgligt irländskt nej

I torsdags gick irländarna till valurnorna för att rösta om det nya EU-fördraget. Irland är det enda land som folkomröstar i frågan. Folkomröstningen var inte ett resultat av stark folklig opinion, de är nämligen tvungna enligt sin nationella grundlag att göra det.