Partiveteranen och tänkaren Lars Engqvist har åtagit sig uppdraget att utforska (S)jälslivet. Engqvist är ordförande i partiets programkommission. När S samlas till kongress nästa år så ska socialdemokraterna diskutera och besluta om vilka idéer och politiska redskap som partiet ska sätta sin lit till framöver. Dessa inre drivkrafter av idéer, värderingar och samtidsuppfattningar kan liknas vid ett partis själ. Finns det någon djupare mening med föreningen; utöver förhoppningen om att vinna nästa val? Är socialdemokraterna på väg någonstans? Och i så fall vart?
Programkommissionen har gjort ett första utkast till politiskt idéprogram.
Jag har läst det.
Det är ett öppet och lite trevande dokument. Vilket är helt i sin ordning. Genom alla decennier av regeringsinnehav har den socialdemokratiska själen hamnat i ett symbiotiskt förhållande till Rosenbad. När partiet speglade sig visade sig en lång radda av framgångsrika statsministrar, klassiska välfärdsreformer, att samhällsstarkt LO och en till stora delar nationellt utformad ekonomisk politik i spegelbilden. Utan regeringsinnehavet blev det svart och tomt. Partiet drabbades av det slags själskris som kan slå mot människor som efter ett långt och troget arbetsliv plötsligt blir arbetslösa. Spegelbilden visade inte längre framgång och makt. När partiet ställde sig framför spegeln framträdde istället interna bråk, två valförluster i rad, tre partiledare på fem år, våldsamma opinionsras, ett försvagat LO och en borgerlig finansminister med ordning och reda i ekonomin.
I detta besvärliga läge hade allt annat än en trevande och öppen attityd från Engqvists sida varit tecken på hybris och bristande sjukdomsinsikt.
Programkommissionens utkast inleds med några faktarutor som visar på framsteg i världen under de senaste decennierna. Fattigdomen minskar, läskunnigheten ökar och demokratin sprider sig till allt fler länder. Budskapet om att mycket i världen blir bättre är en bra ansats för en socialdemokrati som söker sin själ. Jag läser inledningen som en blinkning om att S inte söker sig bakåt till fornstora dagar.
Det betyder inte att S anser att allt är frid och fröjd. Långt därifrån. Det allt friare och lättförliga kapitalet flyttar makt från politiken och demokratiska institutioner: "Förändringar som gynnar en del missgynnar andra", skriver Engkvist i utkastet. Avvägningen mellan för- och nackdelar präglar programmets skrivningar om "marknadisering" av välfärden, klimatfrågan, arbetsmarknaden, utbildningen och alla andra stora områden som diskuteras. Förhoppningsvis ska S hitta sin själ någonstans mitt i alla dessa avvägningar.