Valdeltagandet lär nog inte bli imponerande högt. Utan draghjälp av riksdagsvalets dånande valrörelse blir det säkerligen svårt att dra några större skaror till valurnorna en vacker söndag i maj.
Omvalen är likafullt intressanta och ovanliga händelser. Om nordöstra kretsen i Örebro ursäktar så är regionvalet i Västra Götaland det som får min puls att slå lite fortare. Det är en stor region. Rikspolitikerna kommer att förlägga en hel del kampanjresor till regionen. Alla jagar efter framgång. De små borgerliga partierna kommer att ge järnet för att göra bättre resultat än i opinionsundersökningarna. Sverigedemokraterna satsar enligt uppgift hårt på omvalet. Efter snart ett år i riksdagen är det viktigt att visa att väljarstödet ökar. Socialdemokraternas Håkan Juholt är på jakt efter en Juholt-effekt; ett resultat som visar att väljarna har lagt märke till att S har en ny ledning - om inte än en ny politik.
Moderaterna hoppas på att valresultatet ska understryka och förstärka partiets ledande ställning i svensk politik. Under de närmaste veckorna lär östgötarna få se en hel del av Anders Borg och Fredrik Reinfeldt.
Regionpolitikerna - de som faktiskt ställer upp i omvalet - kommer att bli lite undanskuffade. Ungefär som i EU-valen där kandidaterna oftast är helt okända för allmänheten.
Sakligt sett handlar omvalet om vilka partier som ska styra i Västra Götalands jättelandsting. Politiskt sett är omvalet som en nedbruten nationell opinionsundersökning i skarpt läge.
Resultatet ska självfallet inte övertolkas. Någon fingervisning om hur vindarna blåser kommer vi hur som helst att få.
Ett val är trots allt ett val.
I vårt land är det glest mellan valen. Fjuniga tonåringar hinner bli myndiga vuxna personer mellan varven. Därför är det fullt naturligt att pulsen stegras något även inför ett omval i de västliga provinserna.