Den här ledarsidan ska räcka i två år. Sista dagen av 2011 och första dagen av 2012 ska täckas in. Vad det nya året har i sitt sköte kan vi ännu bara gissa. Händelserna 2011 är lättare att förhålla sig till. Det har varit ett omskakande år på många sätt.
Arabisk vår
Den arabiska våren som svepte genom Tunisien, Egypten och Libyen har skapat helt nya möjligheter för mänskliga rättigheter och för demokratiska framsteg. Diktaturens fall i Libyen möjliggjordes dessutom av ett smått unikt beslut i FN: s säkerhetsråd. FN som oftast får agera papperstiger när det bränner till lyckades samla ihop sig till ett beslut om militära insatser för att skydda Libyens befolkning mot sin egen regering. Den militära aktionen där även Sverige efter lite om och men deltog med stridsflygplan (också det nästan unikt) blev framgångsrik. Hur våren kommer att arta sig under det kommande året är en sak för sig. Ibland får jag intryck av att många förväntar sig att det ska ploppa upp svenska Socialdemokrater och Folkpartister ur de arabiska väljarmyllorna. Jag har hört chockade suckar av förfäran när det visat sig att islamistiska partier skördat stora framgångar i valen i Tunisien och Egypten. Vilka skulle annars kunna vinna valen? Islamistiska organisationer och rörelser är välorganiserade och närvarande i människors vardag. Valframgångar för islamistiska partier är inte synonymt med sharialagar och annan religiös statsterror. Visst kan det gå illa; det ska vi inte blunda för. Men det kan lika gärna gå ganska bra på sikt. Turkiets regeringsparti har rötter i islamismen. Jag tror att just Turkiet är en viktig förebild och inspirationskälla för alla moderata islamister som nu förhoppningsvis får chansen att visa vad de går för i de länder där de folkliga vårvindarna sopat bort de gamla regimerna. Den arabiska våren har öppnat en tidigare stängd dörr. Det är det som är det stora.
Eurokris
2011 har även varit ett prövningens år för valutan euro. Dramatiskt och övertydligt har det visat sig att euron har varit för slappt och lösligt uppbyggd. Land efter land har vinglat på konkursens brant. Euroledarna har satt inofficiellt rekord i krismöten. Regeringar har fallit i Portugal, Grekland, Spanien och Italien. I Grekland och Italien har politiken varit så pass körd i botten att byråkrater och experter numera har tagit över regeringsrodret.
Tysklands Angela Merkel och Frankrikes Nicolas Sarkozy har bildat ett radarpar för eurons räddning. Senast i mars 2012 inträffar ett nytt viktigt moment i eurons historia. Då, om inte förr så vet vi hur stor uppslutningen blir för den Europakt med stränga och överstatliga budgetregler som Merkel och Sarkozy vill driva igenom. Jag hoppas att de lyckas. Euron bidrar starkt till att knyta samman ett stort antal länder som historiskt har varit flinka med att förföra varandra på slagfälten. Strama budgetregler och några nypor överstatlig styrning är i jämförelse ett hanterbart offer på de nationella suveräniteternas altare.
Terror
I juli slog terrorn till mot vårt grannland Norge. Jag arbetade den där vidriga fredagskvällen i juli då 77 människor mördades av en ensam terrorist. Huvudmålet var ungdomar på ett socialdemokratiskt sommarläger på Utöja strax utanför Oslo. Gärningsmannen var en besatt rasist. I terroristens förvridna verklighetsuppfattning ingick att tonåringar på SSU-läger var lämpliga mordoffer i kampen mot islamiseringen av Norge.
Norges statsminister Jens Stoltenberg växte ut till en stor ledare under de fruktansvärda dagar då Norge prövades hårt. Terrorn på Utöja lade dessutom hämsko på den rasistiska agitationen även i Sverige. I meningen vad som kan sägas och skrivas så finns det ett före och ett efter Utöja. Ingen kan längre blunda för att hatpropagandister har ett ansvar för propagandans konsekvenser.
Nya partiledare
I den svenska politiken valde S, MP och C nya partiledare och språkrör. Socialdemokraternas Håkan Juholt har haft en helt unik dålig start som partiledare. Det är ingen vågad gissning att Juholt ser fram mot 2012 med stora förväntningar. Det kan rimligt sett inte bli värre nästa år. Jag ser också fram mot 2012. Vilket jag hoppas att vi alla gör. Tron på en bättre framtid är framstegens främsta drivkraft.
Gott nytt år!