Enligt de senaste opinionsmätningarna är Jimmie Åkesson ledare för riksdagens fjärde största parti. I går eftermiddag stod Åkesson en stund på Gamla Torget i Norrköping. Mötet var smått absurt. Tillställningen ingick i SD: s kampanj mot "papperspoliser"; enligt partiet sitter för många poliser och vänder papper på kontor i stället för att vara ute på gator och torg. Kampanjtemat hade klen verklighetskontakt i går. Uniformerade och civila poliser stod i varje hörn av torget.
Jag var där.
Men inte särskilt många andra.
4189 Norrköpingsbor röstade på SD i kommunvalet 2010. Utanför Skåne och storstäderna är Norrköping faktiskt en av Sverigedemokraternas starkaste valkretsar. Endast ett tiotal personer hade mött upp på torget; mötesfunktionärerna inräknade. En ledare för ett mindre parti som t ex C eller V hade stensäkert samlat i vart fall ett tjugotal anhängare och lokalpolitiker om de ställt sig på ett torg.
Det speciella med SD är att trots att de är riksdagens fjärde största parti så vilar det ett slags hemlighetsmakeri över partiets aktiviteter. Den i sammanhanget stora polisbevakningen vittnar om risken för bråk och motdemonstrationer. En annan speciell omständighet med SD är att partiets väljare mycket ogärna är öppna med att de är just SD-väljare.
På ett sätt är det i mina ögon rätt så rimligt att väljare skäms för att de röstar på SD. Partiet vräker ur sig fördomar och generaliseringar om hur invandrare är. Ur ett annat perspektiv är det emellertid demokratiskt osunt att ett av riksdagens större partier har väljare som utanför de innersta funktionärsleden föredrar att vara anonyma. Även väljare har ett ansvar för sina val.