Försämringen på arbetsmarknaden tycks ha stannat av. Antalet människor som varslats om uppsägning har minskat betydligt under de två senaste månaderna. Arbetsförmedlingens prognoschef Tord Strannefors konstaterar att av döma "av alla siffror som har ramlat in i december och i januari har försämringen upphört". (Ekot 8/2)
Samtidigt ökar antalet arbetslösa och människor i arbetsmarknadsåtgärder med 17 000 personer jämfört med förra året. Nu är 423 000 människor inskrivna på Arbetsförmedlingen som arbetssökande. I intervjun med Strannefors framkommer att "de med långa tider utan jobb har fortsatt att bli fler. Det är framför allt de med dålig utbildning som har svårt att få arbete."
I en krönika i Värmlands Folkblad (11/1) är de tre AMS- och Arbetsförmedlingsveteranerna Bo Jangenäs, Bo Lundgren och Levi Svenningson ännu tydligare om vilka som drabbas hårdast av arbetslösheten: "Ungefär två tredjedelar av landets arbetslösa tillhör utsatta grupper med långvarig och upprepad arbetslöshet. De hävdar dessutom att det i dag "finns cirka 180 000 personer med funktionsnedsättning anmälda vid landets arbetsförmedlingskontor."
Även om det nu är så att vi kanske kan se fram mot ett ljusare läge på arbetsmarknaden så kommer väldigt många av dagens långtidsarbetslösa - med eller utan funktionsnedsättningar - ha mycket svårt att kunna konkurrera om jobben på den vanliga arbetsmarknaden.
Olov Abrahamsson är politisk chefredaktör på tidningen Norrländska Socialdemokraten. Med anledning av Jangenäs/Lundgrens/Svenningssons artikel betonade han på gårdagens ledarsida klokt och nyktert behovet av omprövning i arbetsmarknadspolitiken: "Det är hög tid att både regeringen och oppositionen ser sanningen i vitögat. Arbetsmarknadskrafterna fixar inte arbetslösheten själva. Fler privata arbetsförmedlingar löser inte heller problemet. Det måste finnas aktiv samhällelig hjälp, subventioner och anpassade lösningar för de många människor som nu slås ut och inte får plats i det ordinarie arbetslivet."
Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven har slagit fast att "Full sysselsättning och aktiva insatser mot arbetslöshet går före allt annat", i S-politiken. Ska han nå framgång som eventuell regeringschef efter 2014 så bör han lyssna på Olov Abrahamsson.
Något grovhugget uttryckt så har det i närtid funnits två huvudstrategier för att kapa långtidsarbetslösheten. S-modellen byggde på omfattande förtidspensioneringar. Alliansen har å sin sida satsat på strukturella reformer i arbetsmarknadspolitiken och sjukförsäkringen. Genom försämrade villkor ska de arbetslösa pressas att ta vilka jobb som helst till lägre löner.
Ingen av strategierna har varit särskilt framgångsrik. De enkla och tröskellösa låglönejobb som krävs för att alliansens strategi ska fungera har inte vuxit fram. Förtidspensioneringar av hundratusentals egentligen arbetsföra och arbetsvilliga människor är vare sig ekonomiskt eller mänskligt hållbart.
För att nå något som liknar full sysselsättning krävs mer av något annat.