Regeringsmakten är omfattande i Sverige. Det luriga läget i plenisalen på Helgeandsholmen fungerar som ett slags rimlig maktdelning. Regeringen kan inte springa före.
Regeringen får liksom tjatas fram; får stå ut med att ofta vara sist på bollen. Innan den stora trumman kan plockas fram måste det nämligen först utrönas om det finns parlamentariska förutsättningar för att få igenom det man vill.
Under gott och väl ett par års tid har experter, ekonomer och oppositionsföreträdare i parti och minut krävt mer offensiva insatser från finansminister Anders Borg. Finansministern har dock visat ett ljumt intresse för att satsa på det ena eller andra. Med hänvisningar till "skuldstormar", statsskulden och till det osäkra läget i världen i allmänhet och i Sydeuropa i synnerhet har Borg intagit en avvaktande hållning.
Men i går eftermiddag, ute på statsministerns residens Harpsund, var det läge för Anders Borg att slå på den stora, offensiva framtidssatsningstrumman.
I den budget för 2013 som läggs om några veckor kommer det satsningar på järnvägar, forskning och på "företagandets villkor"; främst sänkt bolagsskatt. Utöver detta annonserades fler och nya program mot ungdomsarbetslösheten.
Borg lämnar inga detaljer förrän allt är klart. Men det jag hörde lät bra. Det mesta - om inte allt - kommer att få ja och amen i riksdagen. Och av experterna. Hur den lynniga verkligheten mottar budgeten återstår att se.