Politik är inte bara konflikter, reformer, debatter, utspel och förhandlingar. Politik är också människor. Somliga människor gör större intryck och avtryck än andra. Till den kretsen hörde Finspångssonen Per Unckel (M).
Ledare
Han lämnade jordelivet den 20 september; endast 63 år gammal.
Jag har aldrig sorterat in politikens människor efter partitillhörighet. Oavsett partihemvist och uppfattningar i vissa sakfrågor så förenas de flesta seriösa politiker av tämligen gemensamma värdegrunder och samhällsuppfattningar.
Jag lärde känna Per Unckel i början på 1990-talet. Då var han statsråd i Carl Bildts regering, Jag var riksdagsledamot för Socialdemokraterna i Hälsingland. Vi upptäckte varandra i den heta debatten om friskolereformen som blev hans mest bestående livsverk.
Under årens lopp har vi stött på varandra då och då. Jag blev alltid glad när vi träffades. Per Unckel spred skratt och god stämning runt omkring sig. När jag kom till Folkbladet i Östergötland berörde vårs livscirklar återigen varandra. Per Unckel var bördig från Finspång. Han var också vice styrelseordförande i NTM; det mediehus som är huvudägare i Folkbladet.
En av de senaste gångerna vi möttes var på ett seminarium i Stockholm för något år sedan. Han hade då genomgått flera stora operationer. Per Unckel var dock vid gott mod. Han grottade inte ner sig i det som varit utan såg framåt.
Med samma positiva överlevaranda mötte han upp- och nedgångar i det politiska livet. Uppdraget i Nordiska Rådet, landshövdingeämbetet i Stockholm, ordförandeskapet i Grundlagsutredningen, de nya Moderaternas intåg i partiet, petningen som gruppledare i riksdagen, återkommande valförluster; Per Unckel ruskade på sig och tog nya tag.
Per Unckel borde ha haft många vitala år kvar i offentligheten och med sin familj. Men inför vissa utmaningar står vi människor oss slätt. Döden kommer när den kommer. Unckel kämpade på in i det sista. Han dog mitt i steget.
n n I min sorg och saknad väljer jag att minnas Per Unckel just så.