Visst minskar människors sparande och förmögenheter drastiskt. Men det är - i vart fall för dagen - fiktiva förluster.
Alla som har ett fondsparande har ”förlorat” en massa pengar. Jag har själv några tusenlappar i en av Sparbankens Rysslandsfonder. Fonden har gått back med 50, 6 procent under förra året.
De allra flesta vanliga aktiefonder har tappat mellan 20 och 30 procent. Men det man förlorat är ju pengar man egentligen aldrig haft. Om några år kan fonderna vara på rätt köl igen. Och då ökar förmögenheterna och sparandet igen.
På samma sätt förhåller det sig med värdet på villor och bostadsrätter. Måste man inte sälja sin bostad så är sjunkande priser inget reellt problem.
Hushållen har samtidigt rekordmycket pengar för konsumtion. De flesta har sina jobb kvar, lönerna ökar i sin vanliga lunk, skatterna har sänkts för de flesta och räntorna är låga.
Men likafullt är det kris. Ingen kan ha missat den gångna höstens krigsstora krisrubriker i press och tv. Men som sagt; ännu är det en märkligt vardagsfrånvarande kris.
Det mesta talar dock för att alltfler av oss kommer att känna av krisen under 2009. Varslade människor lämnar sina jobb, utbudet av nya jobb krymper och arbetslösheten kommer att öka.
Ett växande antal av oss kommer att få rejält sjunkande inkomster. A-kassans konstruktion gör att den alltmer fungerar som en grundförsäkring. Människor med månadslöner i spannet 20-25 000 kronor får det inte lätt att klara sig.
Utöver inkomstförlusten så höjs även skatten. Jobbavdraget gäller inte a-kasseersättning.
Ett samhälle prövas i svåra tider. Egoism och ha-begär måste stå tillbaka för sammanhållning och hjälpsamhet. Att räcka ut handen åt sin nästa fungerar som ett slags försäkring.
I morgon kan det vara du som behöver en hjälpande hand från någon annan. Det är så det hänger ihop.
Och det är ingenting märkligt med det.