LEDARE: En fighter är tillbaka

Sedan snart ett år är han tillbaka hos den Labourregering som han själv lade grunden till 1997. I måndags talade han på Labours kongress i Brighton. Jag lyssnade på honom. Det var en lisa för själen. Det behövs en motvikt till de träiga, torskande, tyska Socialdemokrater som fyllt de politiska spalterna i några dagar nu. Labour ligger förvisso pyrt till inför parlamentsvalet som kommer att genomföras senast i juni 2010. Allt annat än förlust är en sensation. Men det finns många olika sätt att förlora på. Peter Mandelsons fighterhjärta är enormt. Valet är "up for grabs" sa han till ombuden som törstar efter en strimma av hopp. I dagens opinionsläge en antydan om att Labour har en chans att grabba tag i valsegern tillräckligt för att få partivännerna att jubla och stampa i golvet. Han är en kontroversiell person. Med hårda nypor drev han igenom moderniseringen av det hopplöst föråldrade och alltmer ovalbara Labourpartiet. Alltid steget bakom Tony Blair och finansministern Gordon Brown i officiella sammanhang. Men ofta minst ett steg före i tanken om nästa politiska steg. Labour har uträttat politiska storverk under sina nu snart tre mandatperioder i regeringsställning. Industri- och välfärdssamhället har moderniserats och rustats upp. För ett par år sedan tog Gordon Brown klivet upp som premiärminister och ledare för Labour. Politiska skandaler och finanskrisen har slagit hårt mot Brown. Regeringströttheten har säkert också gjort sitt till för att sänka opinionssiffrorna ner mot katastrofsiffror. De konservativa Tories har dessutom själva gjort ungefär samma försök till modernisering som vad Labour gjorde för femton år sedan. De har tonat ned högerspråket, kanat in mot mitten och skaffat sig en smart och skicklig partiledare. För knappt ett år sedan kallade Brown hem Mandelson från exilen som kommissionär i Bryssel. Utnämningen av Peter Mandelson till näringsminister - och inofficiell vice partiledare - visar hur allvarligt läget är för Labour. Brown och Mandelson är så olika som två politiker kan vara. Det glädjande i sammanhanget är att Peter Mandelsons återkomst indikerar att Gordon Brown satsar stenhårt på chansen att det är det Nya i Labour som möjligen kan få väljarna att återvända till partiet. Peter Mandelsons tal till partikongressen var en glödande, känslofull och eggande appell för fortsatt förändring. Hans agitation för brittisk industri i allmänhet och för bilindustrin i synnerhet är något som också Svensk Socialdemokrati bör ta till sig. Industrisamhället har inte tagit slut. Industrin och industriarbetarna ska känna ett starkt stöd från Socialdemokraterna. Inte minst, sa Mandelson, eftersom det är industriarbetarna som går i bräschen för forskning, innovationer och finansieringsformer som kan skapa nya, bättre och gröna industrijobb. Så är det i Storbritannien och så är det i Sverige. Se bara på IF Metall! Som sagt; Labourregeringen lär nog ryka i nästa års val. Med Peter Mandelson ombord finns det dock ett angeläget arv att föra vidare till andra Socialdemokrater. Medborgarna uppskattar en Socialdemokrati som står upp för folkliga värden, som vågar förnyas och som visar fighterhjärta.

Information till våra läsare

Ledare: En fighter är tillbaka

Peter Mandelson är Brittiska Labours svar på ishockeyns Foppa Forsberg. Mandelson har gått in och ut ur toppolitiken flera gånger. Likt Foppa håller Mandelson också fortfarande absolut världsklass i sina bästa stunder.