I dag presenterar Vänsterpartiet sin budgetmotion. I går berättade Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna om hur de skulle ha fördelat statens intäkter och utgifter om de haft makten. Därmed har alla oppositionspartier lagt fram sina svar till Alliansregeringens förslag till statsbudget.
Det är inte helt lätt att hänga med i svängarna när miljarderna svischar genom luften på presskonferenser och powerpointbilder. Det är dock inte absolut nödvändigt att stirra sig blind på alla detaljer. Såväl budgetpropositionen som budgetmotionerna från S, V, MP och SD gäller för här och nu. I ett för politiken väldigt långt perspektiv – säg 1 år framåt – är det mesta skrivet i sand.
Inte skrivna i sand i den meningen att partierna inte menar vad de säger och föreslår. Det som är mer lättflyktigt är de specifika anvisningarna om vart den eller den miljarden och miljonen ska satsas.
Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin svarade "inte ett dugg" när hon i sin egen tv-kanal svarade på frågan om hur mycket väljarna bryr sig om alla dessa budgetförslag. Vitsen med att lägga ned en massa arbete på budget och skuggbudgetar är mer långsiktig: Partiernas företrädare får grotta ner sig i den egna politiken. På så sätt är de mer pålästa och slagkraftiga när medborgarnas intresse stiger framemot valet.
För oss utanför det inre partilivet är den här tiden av det politiska året likafullt intressant att följa. Budgetpresentationerna visar tydligt hur partierna vill profilera sig och sticka ut i den hårda konkurrensen.
Tydligast av alla är Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. MP höjer en hel del skatter för att få ihop till en jättesatsning på ett bättre klimat. SD säger nej till en stor del av invandringen och får ihop ett rejält gäng med miljarder till pensionärer och deltidsanställda kvinnor. Vänsterpartiet höjer skatter och sänker vinster och skaffar sig stora summor till ersättningar och bidrag för arbetslösa, sjuka och ensamstående kvinnor.
Folkpartiet biter sig fast vid skolan. KD vill framförallt ha de äldres och barnfamiljernas uppmärksamhet och Centerpartiet försöker åter närma sig landsbygden. Moderaterna sänker skatter och hoppas få till en skarp konflikt med Socialdemokraterna om bidrag.
Sist men inte minst försöker Socialdemokraterna profilera sig som ett ansvarsfullt regeringsparti för arbete och kunskap. Vilket partiets skuggfinansminister Magdalena Andersson lyckades riktigt bra med när hon framträdde på S pressträff om budgeten i går.
Socialdemokraternas främsta hävstång mot regeringsmakten är Sveriges höga arbetslöshet. I sin skuggbudget radar S upp mängder med förslag som syftar till att förstärka företagsamheten, öka människors anställningsbarhet och säkra anställdas trygghet i arbetslivet. Partiet håller en modest linje i skattepolitiken, skuldsätter staten mindre än vad Alliansen gör och mixar rättigheter och skyldigheter i utbildningspolitiken på ett intressant sätt.
Magdalena Andersson är och har en bra profil för Socialdemokratin.