Dessa tankar for genom mitt huvud i Finspång i går. Förmodligen var det kylan, som efter fyra timmar på julmarknaden trängde genom märg och ben, som fick mina funderingar att gå åt det hållet. Frivilligt arbete imponerar som mest när det är kallt.
Lions i Finspång är huvudarrangör för julmarknaden. Några aktiva medlemmar i klubben lägger ner massor av ideellt arbete för att det ska bli lite liv och rörelse i bygden. Man kan säga att det ligger i Lions själ och natur att göra samhällsinsatser. Så är det. Men för att det ska bli praktisk verkstad så krävs det människor av kött och blod som levandegör själen.
Det behövs någon som sköter den lilla barnkarusellen, någon som tar emot rösterna från dem som vill vara med och utse Finspångs Lucia, någon som planerar var alla föreningar och försäljare ska stå med sina stånd, någon som med isiga fingrar står och säljer korv.
Och det räcker inte med Lions.
Jag tänker på de tappra damerna från Röda Korset som sålde lotter i sin iskalla kiosk. Pojkarna från FAIK Bandy som gick runt på marknaden i sina matchtröjor och samlade stöd till sin klubb. Sångkörerna som ställde sig i snön och bjöd förbipasserande på vackra melodier. För att nu bara nämna några av alla de föreningsmedlemmar som fanns på plats i går.
Svaret på varför alla dessa människor gör alla dessa saker tror jag kan sammanfattas med två ord: Upplyst egennytta.
Vi talar inte så ofta om egennytta. Att vara egennyttig betraktas spontant som ovackert och lite suspekt. Att göra saker för andra - för samhället - är berömvärt. Att göra saker enbart för sig själv är klandervärt. Men egennytta är en av livets allra största och mäktigaste drivkrafter. Den som förnekar egennyttan får därför inte så mycket gjort. I det dynamiska frivilliga arbetets samhällsnytta finns således rejäla doser med upplyst egennytta inblandade i degen.
Föreningens egennytta är att kunna driva sin verksamhet. För att kunna göra det på ett bra sätt krävs insatser som skapar nytta och glädje i samhället. För att åstadkomma samhällsnyttan krävs i sin tur att föreningarna har medlemmar som upplever egennytta med att utföra insatser på till exempel en julmarknad i Finspång.
Enbart pliktkänsla räcker inte i längden. Det fordras mer än så för att få saker och ting på rull. En viktig egennytta är att ha kul. Att vara behövd. Att bli sedd. Den efterföljande känslan av att ha gjort något gott; den ska definitivt inte underskattas som egennyttig motivator.
Jag såg många som hade kul på Finspångs julmarknad i går. Vilket bådar gott. Det frivilliga arbetets kärna och styrka handlar nämligen inte om att offra sig för andras välbefinnande. Det handlar heller inte om att eldsjäla sig. Inget ont om eldsjälar. De kan åstadkomma mycket. Men de slocknar ofta snabbt. Samhällsnyttig egennytta skapar däremot stabila strukturer med förmågan att mala på år efter år.