Jonny Blix är ordförande i Kvillinge S-förening. I går strax efter fem på eftermiddagen hälsade han ett 25-tal medlemmar välkomna till ett enkelt Första maj firande i Åby Folkets Hus.
Jag var där.
Mötet i Åby var en trevlig avrundning på den politikspäckade gårdagen. Första maj håller sin ställning som politisk samlingspunkt. Ingen annan dag på året går så många människor frivilligt, oarvoderat och på sin fritid för att lyssna på politiska tal och samtal.
Utanför Kårhuset i Norrköping var det tjockt med folk när Socialdemokraterna drog igång sitt möte vid 11-tiden på förmiddagen. Amy Diamond hade lockat många barn och barnfamiljer till platsen. Sällan har det dansats och hoppats på ett S-möte som vad det gjorde när hon med fin publikkontakt körde igenom ett set med kända och rörelseintensiva låtar.
Det har muttrats en del över att S i Norrköping engagerade Amy Diamond till sitt möte. Jag har svårt att förstå kritiken.
Om man nu ändå ska ha ett möte på en offentlig plats; vad är det för fel med att ha ett program som intresserar fler än de närmast sörjande?
Nu var det inte bara Amy Diamond som skapade intresse. Många var nyfikna på socialdemokraternas skuggfinansminister Magdalena Andersson. Nu fanns chansen att höra och se henne på riktigt.
Magdalena Andersson höll sig till S kärnfrågor om arbete, utbildning och ordning och reda i de offentliga finanserna. Det är precis som det ska vara. Arbetslösheten är rekordhög i Sverige. Under lång tid har emellertid arbetslösheten fört en undanskymd tillvaro i politiken. Alliansregeringen har av lätt insedda skäl hellre talat om andra saker. Socialdemokratin har haft några turbulenta år där människors och medias intresse har riktats mot helt andra händelser än utspel om arbetslösheten. Sedan Stefan Löfven och Magdalena Andersson tog över rodret har det emellertid blivit ordning på torpet.
Partiledningen har två utmaningar. Dels ska arbetslösheten och S förslag och löften om fler i arbete tränga ut till medborgarnas medvetande. Dels måste Socialdemokraterna i varje andetag uppträda som ett regeringsdugligt och ekonomiskt kompetent alternativ till Alliansen.
Magdalena Andersson tar utmaningarna på allvar. Det märktes när hon talade i Norrköping i går. Däremot var det lite svajigare på andra håll.
LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson krävde på Norra Bantorget i Stockholm att regeringen snarast borde låna upp 70 miljarder kronor för att finansiera 100 000 nya jobb. 30 miljarder av de 70 skulle ges som anställningsstöd till kommuner och landsting. Lånet skulle betala sig självt genom den ökande sysselsättningen.
Utspel av det slaget inger inte förtroende. Lite äldre läsare minns centerledaren Thorbjörn Fälldins 1970-talslöfte om 400 000 nya jobb. Eller M-ledaren Carl Bildts 1990-talslöfte om att stora skattesänkningar inte behövde finansieras eftersom de genom "dynamiska effekter" skulle finansiera sig själva. Det var inte sant då. Och det är inte mera sant nu.
Inget ont om drömmar om snabba och enkla lösningar. Men drömmar bör i politiken omhändertas som vi gjorde i Åby Folkets Hus i går kväll; en varm allsång av klassikern "I natt jag drömde."