Miljöpartiet är nog Sveriges snällaste parti. Hatten av för det. Snälla är bättre än dumma.
Språkröret Åsa Romson utstrålade godhet, människokärlek och öppenhet från Almedalens scen i går kväll. Kontrasten mot söndagskvällens tal av Jimmie Åkesson kunde inte ha varit större. Vilket värmde mitt hjärta där jag stod mitt i den flertusenhövdade publikskaran i kvällssolen. Samtidigt kan jag inte blunda för att miljöpartiet och sverigedemokraterna representerar två extrema uppfattningar i invandringspolitiken.
Där Åkesson i söndags höll det för ett faktum att invandring inte är förenlig med välfärdsstaten så slog Romson fast att invandring och "öppna gränser" närmast är en förutsättning för välfärden. Jag kan innerligt väl förstå miljöpartiets önskan och vilja om att stå upp mot det "hårdare samhällsklimat" som träder fram i och med att SD numera kan hetsa mot invandring från riksdagens talarstol, Almedalens scen och i TV-sända partiledardebatter. Ivern att vara en tydlig motpol mot sverigedemokraterna har emellertid fått tanken att slinta i MP: s talskrivarkansli.
Sverige har självklart mycket att vinna på att vara ett stort invandringsland. För rejäla humanitära, sociala och ekonomiska vinster krävs emellertid förändringar. För dagen är läget sådant att de övriga partierna i stort sett ger SD monopol på att beskriva invandringens problem. När det gäller att leverera förslag på lösningar på invandringspolitikens problem har SD givits ett definitivt och solklart monopol. Det är dags för S och M att sluta huka i skuggan. Det är en otillräcklig strategi att låta MP få ett motsvarande monopol på att stå emot SD. Det goda riskerar att bli det bästas fiende.
Moderaterna och socialdemokraterna bör självklart precis som nu avvisa SD: s "lösningar" på invandringsfrågan. Det som dessutom behövs är ett antal konkreta och handfasta egna förslag på vad som ska göras för att bryta lång-långtidsarbetslösheten, förbättra de klena resultaten i ett antal väl kända förortsskolor och höja säkerheten och tryggheten i de stadsdelar där oron är som störst. När det gäller jobben kunde man t ex lansera en bred satsning på s k plusjobb; en av de bästa arbetsmarknadspolitiska reformerna som vi sett på år och dag. Polis- och andra rättsstatsmyndigheter behöver förstärkas permanent i de mest osäkra stadsdelarna. Staten kan ta över ansvaret för de hundra sämst presterande skolorna.
Under sitt tal i går kväll lämnade Åsa Romson sina glasögon kvar på scenen. Glasögonen var en passning till statsminister Fredrik Reinfeldt som intar Almedalens scen i kväll. Romson hoppades att glasögonen skulle hjälpa Reinfeldt att se alla de barn som lever i så pass fattiga familjer att de inte ens har råd att köpa de glasögon som de så väl behöver för att kunna prestera bra i skolan. Det var en bra passning. Jag hoppas att Fredrik Reinfeldt tar bollen. Än viktigare är att Reinfeldt passar på att se de delar av invandringspolitiken som inte fungerar och bjuda in till en blocköverskridande förhandling om konkreta förbättringsförslag i de tunga och svåra frågorna.
Miljöpartiet har sin särart och är det parti som det är. Jag känner stark sympati för MP: s grundhållning i många av samhällsfrågorna. I invandringspolitiken har dock MP liksom lockats i SD: s fälla och blivit den motpol som sverigedemokraterna så gärna vill spegla sig i.