Anders Isaksson lämnade jordelivet i slutet av januari 2009. Han fick bara 65 år. Men han använde sina år väl. Som politisk journalist och författare kombinerade han på ett säreget sätt en moralisk hållning till makt och maktutövande med imponerande (historiska) detaljkunskaper och en schvungfull stilistik.
Ledare
Tidigare i somras läste jag ännu en gång hans sista upplaga av "den politiska adeln". (Bonnier Fakta 2006) Anders Isakssons granskningar av den politiska maktens personliga relationer inleddes 1982 då Olof Palme återkom som statsminister efter flera valförluster.
Inte mindre än 7 av de 18 statsråden rekryterades utanför kretsen av riksdagsledamöter. Detta var en nyhet. Isaksson tog sig före att granska hur och på vilket sätt dessa personer - varav en, möjligen två dessutom saknade partibok - hade råkat hamna i regeringsbildarens blickfält?
n n Anders Isaksson vävde ett garn av gemensamma bekanta, sommarvistelser, äktenskap och ungdomsvänskaper som, när allt sammanställdes, blev en fascinerande och provocerande läsning.
Isaksson gillade att provocera. Inget snack om den saken. Här talar vi dock inte om snaskiga provokationer för provokationens egen skull.
n n Tar vi demokratins kärnparoll om att "all makt utgår från folket" på allvar och menar vi något seriöst med att de folkvalda riksdagsledamöterna är folkets representanter; ja då finns det all anledning att kritiskt granska tillväxten av indirekt politisk makt och av politiskt utdelade privilegier.
Isakssons återkommande tema var att de folkvalda i riksdagen har degraderats och desavouerats av en växande skara av utnämnda politiker inom och utom regeringskansliet. Han hävdade att en stor del av riksdagens maktfrånträde dessutom skett frivilligt.
n n Anders Isaksson ansåg att riksdagens ersättarsystem var ett av de viktigaste strukturella misstagen. "En riksdag som vårdar sitt anseende som landets högsta beslutande organ borde inte ha utbytbara ledamöter", skrev Isaksson i sin bok. Jag håller med.
Riksdagsledamöter som blir utnämnda till statsråd eller statssekreterare, som är sjuka eller föräldralediga och/eller är borta från uppdraget av andra skäl, ersätts numera av andra personer.
Denna konstruktion sätter en bild av det folkvalda riksdagsuppdraget som vore det ett tämligen enkelt jobb. Ersättarna kallas in för att trycka på rätt knapp vid riksdagens voteringar. Underförstått sägs samtidigt att vad som är "rätt knapp"; det har någon annan bestämt.
n n Anders Isaksson kunde vara tämligen brutal i sin granskning av den politiska makten. Många socialdemokrater tog illa vid sig. Vilket kanske inte var så konstigt. Hans penna var i huvudsak riktad mot Socialdemokratiska förhållanden.
Detta berodde emellertid inte på att sossar var eller är av ett särskilt eländigt och privilegiejagande släkte. Förklaringen är mycket enklare så. Under huvuddelen av den tid som Isaksson granskade och skrev om i sina "adelsböcker" var nämligen politisk makt närmast liktydigt med socialdemokrati.
Som bekant har detta nu förändrats.
n n Demokratin behöver sina vakthundar och grävare. Anders Isaksson höll enträget vakt och slog larm när demokratins ideal riskerade att urgröpas och anfäktas av nepotism och privilegier.
Anders Isaksson lämnade ett stort tomrum efter sig.
Saknaden är stor.