Den enskilde ska inte betala
På Vrinnevisjukhuset i Norrköping vårdas just nu en ung man som drabbats av svininfluensan. Enligt läkare på sjukhuset är hans tillstånd allvarligt. Sjukdomen finns på riktigt. Tro inget annat. Det statliga verket Socialstyrelsen uppmanar alla medborgare att vaccinera sig mot influensan H1N1 - i vardagligt tal svininfluensan. Statens främsta vaccinationsargument handlar om samhällsskydd.
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Radions Eko-redaktion har sammanställt vanliga frågor och svar om influensan. Svaren på frågorna utgår från uttalanden från ansvariga myndigheter. På frågan: "Behöver alla vaccinera sig mot influensan", så svarar Socialstyrelsen: "Ja, det viktigt att så många som möjligt vaccinerar sig för att minska smittspridningen i samhället så mycket som möjligt. Även om influensan ger milda symtom hos de flesta, kan den orsaka allvarliga konsekvenser i samhället om många blir sjuka samtidigt." Tydligare kan det inte sägas. Tillhör man inte någon av de särskilt utpekade riskgrupperna - människor med kroniska sjukdomar av olika slag, gravida kvinnor, barn under två år med flera - så ska man inte i första hand vaccinera sig för sin egen skull utan av omtanke om samhällets bästa. Ingen av oss kan förvisso undandra oss ansvar för "samhällets bästa". Men ska samhället skyddas så är det diverse samhällsorgan stå för betalningen. Staten och landstingen har slutit avtal med en vaccintillverkare om leverans av tillräckligt antal doser med vaccin. Staten står för en del av kostnaderna för medicinen. Resten förväntas landstingen stå för. Ett sedvanligt bråk om pengar har brutit ut mellan staten och landstingen. Sådana bråk uppkommer med hög frekvens i sjukvårdssystem av vår modell där det yttersta huvudmannaskapsansvaret är otydligt. Om staten bestämmer att alla bör vaccinera sig; bör inte då också staten stå för notan? Är det rätt och rimligt att skicka en del av fakturan till landstingen? Ur ett medborgerligt perspektiv är dessa frågeställningar inte särskilt intressanta. Staten och landstingen är olika delar av det allmänna. De finansierar sig med skatter. Genom invecklade utjämningssystem och diverse statsbidrag är staten och landstingen sammanbundna med varandra på en rad olika sätt. Det är svårt att skilja ut var statens ansvar börjar och vart landstingens ansvar slutar. När statens ekonomiska bidrag är frånräknat, beräknar landstingsrådet Marie Morell (M) att vaccinationen kommer att kosta ungefär 100 miljoner kronor. (Radio Östergötland 16 juli) Det är mycket pengar för ett krisdrabbat landsting. Men det är inte mindre pengar för en stat där underskotten växer så det knakar. Vi lever i en larmmiljö. Som lekman är det svårt att förhålla sig även statligt producerade larm om fetter, snus, rödvin, chips och influenser. En del larm visar sig vara falska eller överdrivna; andra visar sig ha substans och relevans. I det här fallet utgår jag från att internationella experter på WHO har rätt när de konstaterar att H1N1-influensan nu har nått allmän spridning och inte längre går att hindra. Skyddsåtgärder som vaccinationer rekommenderas. Det är därmed befogat att anta att vaccinationer av ett par hundra tusen östgötar kommer att innebära att i vart fall några hundra personer här i länet undgår att bli allvarligt och långvarigt sjuka. Hade de i stället blivit sjuka så hade de dragit vårdkostnader som säkerligen överstigit de 100 miljoner kronor som vaccinationen kostar. Landstinget kan därför betrakta massvaccinationen som en investering för uteblivna vårdkostnader. Sådana investeringar ska inte beläggas med patientavgifter.