Genom sin utrikesminister meddelade Turkiet att "tålamodet är slut". Regimens slakt på sina egna medborgare har redan tidigare mött hårda reaktioner från hela världen. Nyligen kallade t ex Saudiarabien, Bahrain och Kuwait hem sina ambassadörer från Damaskus. USA, EU och även FN har gradvis ökat sina påtryckningar mot Syrien.
Mördandet tycks dock inte avta i styrka. Snarare tvärtom, om man ska tro på de uppgifter som kommer från aktivistgrupper i Syrien. Några andra rapporter av värde existerar knappt. Oberoende media och/eller utländska journalister kan inte röra sig fritt i landet. Syriens statliga TV mal på i värsta Nordkoreastil.
Turkiet varnade Bashar al-Assad för att han riskerar att gå samma öde tillmötes som Libyens diktator Khadaffi. Politiska bedömare förmodar emellertid att Turkiets skarpa markering kan ha någon form av påverkan på den pressade och alltmer isolerade regimen i i Damaskus. Det förväntas komma utspel om behovet av förhandlingar och om behovet av lugn och samling. Sveriges utrikesminister Carl Bildt kommenterade torrt och sakligt värdet av en sådan tänkbar förhandlingsinvit på sin blogg: "Trovärdigheten i det budskapet tangerar det obefintliga så länge stridsvagnarna rullar in i olika städer, dödandet fortsätter och fängelserna fylls med dem som tycker annorlunda."
Så är det. Syriens brutala regim har egentligen bara två val. Antingen så kapitulerar regimen inför sitt eget folk. Eller så tvingas de förr eller senare att kapitulera inför internationella fredsframtvingade styrkor.