Därför har Widar fel om statlig sjukvård
Anna-Lena Sörenson (s) menar att den nya modellen för att driva vårdcentraler måste utormas så att det blir mest gynnsamt att driva vårdcentraler i de områden där ohälsan är som störst.
Foto: Landstinget
Vi är tveksamma. Exemplen på förstatligande förskräcker. Inte minst erfarenheterna från Norge manar till eftertanke, där det statliga övertagandet resulterade i kraftigt ökade kostnader utan motsvarande förbättringar i vårdens kvalitet. Vi vänder oss också mot tanken på att separera Hälso- och sjukvården från viktiga tillväxt- och utvecklingsfrågorna. Ekonomisk tillväxt är en förutsättning för att Östergötland skall utvecklas. Erfarenheterna från storregionerna Stockholm, Skåne och Västra Götaland visar på den kraft och konkurrensfördel det är med samsyn och gemensamt agerande inte minst i relationerna med staten. Exempel på det är bland annat dessa regioners framgång med att få finansiering till nödvändiga infrastruktursatsningar. Vår bedömning är att en region utan ansvar för hälso- och sjukvård saknar bärkraft och det är ett självbedrägeri att tro att staten skulle tillåta direktvalda regioner som bara hade uppdraget att arbeta med regional utveckling. Även om vi är kritiska mot innehållet i Widar Anderssons olika inlägg i denna debatt lyfter han viktiga frågeställningar. Det är en diskussion som vi tror kräver en fortsättning och fördjupning. Vi hoppas att du Widar är villig att delta i en sådan diskussion. Vi inbjuder dig därför att delta i seminarier och diskutera dessa frågor.Vår utgångspunkt är naturligtvis trots allt hälso- och sjukvården. Vi menar att en socialdemokratisk hälso- och sjukvårdspolitik grundas i en gemensam finansiering och där resurser fördelas efter behov. Det innebär att politiken måste ta ansvar för inte bara finansieringslösningar utan även prioriteringar mellan olika behov. Vi vänder oss därför mot en argumentation (förvillande lik de gamla moderaternas) som i sin konsekvens leder nationell finansiering via obligatorisk försäkringslösning.